4 vetenskapligt bevisade morgonrutiner – som förbättrar både din dag och ditt liv

Jennifer Aniston har en. Oprah också. Mohammad Ali och Steve Jobs likaså…

Har vadå?

En morgonrutin!

Min morgonrutin har i åratal bestått av att packa träningsväskan, köra till gymmet och svettas där en stund. Efter det har jag intagit en enorm grötportion spetsad med en rejält tilltagen smörklick, samt avnjutit två koppar kaffe på det.

Men när jag för drygt ett år sedan blev egenföretagare förändrades mina morgnar. De började med att jag slog på mobiltelefonen, lade mig på kökssoffan och ögnade igenom sociala medier. Sen körde jag ett träningspass, precis som förut, men det gnagde jämt i mig att min morgon skulle kunna starta så mycket bättre än att hänga på facebook och instagram.

Jag behövde en spark i baken för att få till stånd en ändring. Min vän och mentala tränaren Mikael Blomqvist var den som utfärdade den välbehövliga sparken. Han gav mig i uppdrag att testa en ny morgonrutin. Efter bara en vecka var jag fast.

Jag märkte att denna morgonrutin gör att jag får ett helt annat fokus redan från dagens första minuter.

Min energinivå bibehålls på en högre nivå och humöret likaså. Det finns forskning som bevisar att regelbundna, sunda morgonrutiner leder till att hela dagen förlöper bättre. Men man behöver inte vara vetenskapsman för att inse att en morgonrutin är bra för kropp och själ!

När jag lade mig på soffan och surfade på sociala medier, det första jag gjorde, så steg mina stressnivåer. Ofta reagerade jag på nåt – blev upprörd över en hemsk världsnyhet som dök upp i flödet eller glatt upphetsad över en rolig händelse som någon kompis lagt upp. Förvisso inget fel i att bli glad direkt på morgonen, men även ett positivt känslosvall är en form av stressreaktion för hjärnan.

När jag istället för att connecta med yttervärlden började connecta med mig själv så kändes det som att jag gjorde plats för den förestående dagen och vad den kommer att föra med sig, inte fyllde mitt medvetande med vad jag såg på sociala medier eller i nyheterna.

Så hur ser min morgonritual ut?

1.       Power Pose

En Power Pose betyder att inta en kroppsställning som man mentalt förknippar med att vara ”powerful”. Det finns ett berömt TED Talk av Amy Cuddy där hon berättar hur man gör. Att stå en stund i en dylik kraftposition lurar hjärnan att känna sig stark och självsäker, och efter två minuter börjar testosteronnivåerna öka samtidigt som kortisolnivåerna (kortisol = stresshormon) minskar. Min Power Pose går ut på att stå med uppåtsträckta armar och bredbenta ben med lätt uppåtlyft blick. Detta gör jag direkt när jag vaknat och känslan jag får är att jag erövrar dagen, istället för att den erövrar mig. Alltså att jag inte kommer att driva omkring planlöst dit slumpen för mig, utan att det finns en mening med denna dag.

2.       Ett glas vatten med citron och havssalt

Den här rutinen har fler hälsoeffekter. För det första så återfuktar den kroppen direkt på morgonen. För det andra så stärker citronen immunförsvaret och metabolismen. För det tredje så hjälper kombinationen salt och citron att dra ut gifter ut cellerna och balanserar ph-värdet.

3.       Tre saker jag är tacksam för

Att känna tacksamhet är det mest effektiva sättet att bli glad, också enligt forskningen. Det här är en fin stund då jag ofta tänker på nära och kära, att jag är frisk, att jag får jobba med sådant jag älskar… Sätter det viktiga i fokus helt enkelt. Här brukar tankarna automatiskt också gå till saker som jag vill ha gjorda under dagen för att känna mening.

4.       Träning

Morgonen är den mest fördelaktiga tiden att träna, enligt flertalet studier. Jag håller med. Koncentrationen förbättras och den effekten håller i sig i några timmar, vilket gör att jag kan dra nytta av den under förmiddagen då jag gillar att jobba på mina projekt. Det sägs också att morgonträning förbättrar matsmältningen. Det är välkommet när man som jag gillar mat :-)

Min morgonträning är en ganska lätt sådan, dock så att pulsen stiger. Om vädret tillåter blir det en joggingtur och annars kör jag cirkelträning med min egen kropp som tyngd. Då sätter jag på min favoritmusik och får en extra energiboost av det! Mitt pass tar ca 30 minuter och på den stunden hinner jag få upp flåset – och hjärnan hinner stärkas. Vid över 20 minuters pulshöjande träning stärks nämligen bl.a. hippokampus och frontalloben.

Dessa 4 morgonvanor funkar för mig, men det är viktigt att du känner efter vad just du behöver för att din morgon ska bli så bra som möjligt!

Jennifer Aniston och Oprah mediterar, Mohammad Ali läser positiva affirmationer och Steve Jobs ställer sig framför spegeln och frågar; “If today was the last day of my life, would I want to do what I’m doing today?” (Om han svarar nej många dagar i rad så ändrar han på nåt i sitt liv).

Testa gärna med att införa EN grej (du behöver inte göra så många som fyra). Jag kan varmt rekommendera nr 3 ovan. Det är en liten övning med märkligt stor effekt. Den gör att jag snabbt reflekterar igenom gårdagen, den förestående dagen och familjen. På köpet blir jag lugn och glad samt sätter intentionen för dagen. Den behöver inte ta mer än 1-2 minuter men effekten håller i sig hela dagen, tycker jag.

Lycka till med att skapa din egen morgonrutin och hör av dig om du behöver någon att bolla med! Kom ihåg att det tar tid att skapa nya vanor – 66 dagar sägs det – så det behövs lite envishet innan rutinen sitter.

Så ser min morgonrutin ut: Power-posing, dricker vatten med citron och havssalt, funderar ut 3 saker jag är tacksam över och tränar :-)

Så ser min morgonrutin ut: Power-posing, dricker vatten med citron och havssalt, funderar ut 3 saker jag är tacksam över och tränar :-)

Fem lärdomar från mitt första år som företagare

Idag är det exakt ett år sedan jag tog ett djärvt skutt ut i det okända och blev företagare. Vilken resa det har varit! Inte en sekund har jag ångrat, det har varit en drömmarnas uppfyllelse att få hålla på med min passion; coaching och mental träning.

Dagen till ära satte jag mig ner och reflekterade över året som gått. Oh boy har jag lärt mig en massa!

Här är fem viktigaste lärdomarna:

  1. Syns du inte, finns du inte

  2. Lär dig att säga nej och att outsourca

  3. Använd dig av Power Hour

  4. Lär dig att nätverka

  5. Skaffa dig en coach (ja, även en coach behöver en coach!)

Den här gången resulterade mitt reflekterande i ett blogginlägg på engelska. Så om du blev nyfiken till exempel på vad Power Hour är, eller vad jag tycker att är bra att outsourca, så kan du läsa min artikel på LinkedIn.

Och du, tveka inte att höra av dig om du går i tankarna att starta eget och vill bolla idéer eller behöver en mentor!

DSC02694.jpeg

Så motiverar du dig själv bättre på jobbet i år

Han sitter med armarna i kors och benen likaså. Sluten. Jag låter mig inte bekomma. Vi pratar arbete och karriär.

”Var ser du dig själv om tre år?” frågar jag. Den klassiska jobbintervjufrågan.

Han blir märkbart irriterad. ”Det där är en idiotisk fråga”, säger han. ”Jag har ingen som helst aning om hur livet ser ut om tre år, det är ju svårt att ens veta vad som händer om tre månader. Den tid jag senast lade ner på att göra en treårsplan var totalt bortkastad, eftersom planen var utdaterad redan efter några månader.”

Jag hör vad han säger men envisas ändå med att vilja få frågan besvarad.

”Jag vill i alla fall INTE bli chef och jag vill INTE ha mer ansvar”, säger han surt. ”Been there done that och det är inte för mig.”

Hurtigt försöker jag få honom att vända på steken, att fundera på möjligheter och på vad han VILL, istället för vad han INTE vill. Han lugnar sig och tänker en stund.

”Om tre år vill jag kunna programmera”, säger han plötsligt tvärsäkert och ögonen glimtar till. Som i ett trollslag har han kommit in i rätt tankebanor och av bara farten dyker det upp två saker till; han vill bredda sitt kunskapsområde inom den nish han arbetar och han vill starta ett eget företag vid sidan om jobbet.

Armar och ben är inte längre korsslagna. Nu lutar han sig framåt och gestikulerar entusiastiskt, medan han levande beskriver varför han vill lära sig programmera och vad han tänker designa med sina nyvunna programmeringskunskaper.

Jag förstår inte hälften men ler inom mig.

Jag kan hålla med honom om att i ett samhälle som utvecklas med hiskelig fart kan frågan upplevas som omotiverad, speciellt när det dessutom råder en pandemi som ingen kan förutspå. Det oaktat är det en mycket bra fråga att ställa sig själv nu och då.

De flesta av oss behöver en riktning i livet för att vi ska vara lyckliga. Ett av våra grundbehov är att få lära oss, växa och utvecklas som människor. Vi kan förstås tillfredsställa denna längtan genom hobbyn eller annat som vi gör utanför jobbet. Men eftersom arbetet oftast innehar en central roll i våra liv så behövs det även där en riktning, en målsättning.

När vi har en riktning så har vi också en mening. Någonting som motiverar. Någonting nytt att lära. Någonting större att sträva mot.

Var vill du vara om tre år, arbets- och karriärmässigt? Ta gärna papper och penna och skriv ner.

I jobbintervjusammanhang frågar man ofta var kandidaten ser sig själv om fem år (inte tre). Syftet är att få veta om personen ser den sökta rollen som sitt drömjobb eller som en språngbräda till nåt annat, samt om hen har en plan för sin framtid.

Men eftersom du nu inte är på intervju, utan funderar för din egen skull, så välj tre år. Fem är för lång tid för hjärnan att greppa. Tre år är dock överskådligt; detta år, nästa och sen följande. Hjärnan gillar annars också att tänka i batcher om tre - det finns en känd princip som heter ”the rule of three”.

Kanske vill du, liksom min coachingklient, bredda ditt kunskapsområde. Kanske vill du ta ett kliv uppåt på karriärsstegen. Kanske vill du byta arbetsplats eller till och med bransch.

Lyssna till din längtan och skapa en eller flera målbilder av vart du vill komma.

Även om de just nu känns avlägsna så finns det utan tvekan någonting du kan göra här och nu för att komma närmare dem, ett steg i rätt riktning, om än så litet.

”Vad är det första steget mot dina tre-års-målsättningar”, frågar jag och han svarar, snällt och glatt den här gången. När vår coaching timme är över går han därifrån med mycket mer spänst i stegen än när han kom.

Publicerat med klientens godkännande

Vad är DIN riktning mot ett meningsfullt arbete?

Vad är DIN riktning mot ett meningsfullt arbete?

Julklappstips! Skänk lycka i jul – ge bort presentkort på personlig coaching

DSC02759_liten.jpeg

Nu är den här, den årliga julklappshetsen. Vi vill så gärna ge bort presenter som skänker glädje till mottagaren. Men det är ofta lättare sagt än gjort. Många vet inte vad de ska svara på frågan ”Vad önskar du dig i julklapp?” De har kanske redan allt de behöver… ”Jag önskar mig ingenting.”

Men man vill ju ändå ge någonting. Någonting som skänker glädje och som kommer till användning. Den goda intentionen till trots så hittar man sig likväl dagen innan julafton i shoppingcentret flängandes runt i butikerna. Och så blir det en slips till pappa i år igen. Ett köksredskap till mamma. En teknikpryl till mannen och en parfym till frun. En ny smarttelefon till tonåringen trots att den förra bara är ett år gammal och hur fin som helst…

Känns det igen? Sådär har det sett ut för mig i alla fall år efter år.

Men det finns forskning som visar hurudana presenter som är de bästa. Som skänker lycka.

Ja, vi blir lyckligare av prylar, men lyckan varar inte länge. Det beror på hjärnans anpassningsförmåga. Vi vänjer oss supersnabbt vid nya saker och sen behöver vi igen en ny pryl för att bli lyckliga.

Ett tips på en lyckligare julklapp är att ge bort en upplevelse.

Det är nämligen så att vi upplever mer glädje när vi konsumerar upplevelser jämfört med prylar. I en undersökning gjord av psykologiprofessor Dan Gilbert uppgav 57 procent en större lycka från en upplevelse, medan bara 34 procent upplevde en större lycka från en pryl.

En upplevelse blir dessutom en källa till glädje gång på gång (förutsatt förstås att upplevelsen var lyckad), eftersom vi kan återuppleva den i minnet. Vi kan också titta på fotografier och dela med oss av den till andra. En annan fördel är att upplevelser är unika och våra egna (medan den senaste smarttelefonen enkelt kan jämföras med kompisens).

Om du vill göra mottagaren ännu lyckligare så ge bort en chans till förändring!

Redan Maslow definierade i sin behovstrappa från 1943 att ett grundläggande behov för människan är att utvecklas och uppnå sin fulla potential. Denna vår önskan om att ständigt röra oss mot någonting bättre har varit nyckeln till mänsklighetens framsteg, uppfinningar och moderna digitaliserade samhälle.

Det innebär att allt som gör julklappen stadd i förändring och skapar nya möjligheter är ett stort plus. En vacker vas i all ära men den är sig lik dag efter dag. Däremot kan en träff med en personlig coach leda till oanade möjligheter, att man växer som människa och chansen att uppleva en större lycka under en längre tid.

Mitt tips är alltså att denna jul ge bort presentkort på personlig coaching!

Det passar alla från tonåring till senior, även för par. Innehållet i coachingen kan handla om till exempel relationer, karriär, arbetsmotivation, chefskap, oro, motion, kost eller att hitta sig själv. Det är en fantastisk möjlighet att utvecklas som människa, social varelse och ledare för sig själv och andra. Ett bra julklappstips även för företag att ge till sina anställda!

Du kan nu beställa presentkort på coaching till julkampanjpriser! Det är superenkelt – fyll i och skicka blanketten nedan. Du får en faktura och när den är betald så kommer presentkortet på posten. Coachingen kan hållas på plats (i Helsingforsregionen & Västra Nyland) eller på distans om man bor längre bort (eller vill vara totalt coronasäker). Mottagaren bokar sen själv tid via mitt bokningssystem.

AmyS_Presentkort_Mockup_112020.jpg

Sista beställningsdag: 17.12.2020

Cirkeln är sluten – och det är magiskt!

Vad minns du från ungdomens somrar? Familjens tältsemester, första sommarjobbet, strandhäng med kompisarna…??

Själv minns jag… sportplaner! Dallrande heta tartanbanor, symmetriskt nyklippta gräsplaner, välfyllda hejande läktare... Starterns visslingar, spikskornas tjuffande, slutrakans undsättning… Målstrecket, prispallen, långduschen…

Det är intensiva, alldeles otroligt härliga minnesbilder!

Hur i all sin dar är det möjligt att ha en så romantiserad bild av SPORTPLANER, av alla ställen!!?? :-D :-D

Ja säg det, men av någon anledning har jag totalt glömt de tävlingsdagar då det var monstruös motvind på upploppet eller regnade småspik en hel dag eller jag förlorade på målstrecket. Allt är bara idel solsken och glädje när jag tänker tillbaka på de där ungdomens somrar när jag drog land och rike runt och sprang utav sjutton på sportplan efter sportplan.

I sommar har jag fått återuppleva dessa mina fina minnesskatter!

Egentligen började min resa tillbaka till ungdomen redan i höstas. Då beslöt Svenska Finlands Idrottsförbund (SFI) att starta upp ett projekt kring mental träning för idrottare och tränare, och grundade Mentis-gruppen. Jag fick möjligheten att delta i projektet som en av gruppens mentala tränare, vilka SFI-idrottarna kan vända sig till när de känner att de behöver hjälp och stöd.

Mentis körde igång med verksamheten på SFI:s traditionella höstläger i Kuortane. Redan då började cirkeln slutas; jag var tillbaka i SFI:s verksamhet där jag som 16-åring fick uppleva en fantastisk gemenskap och det stöd jag behövde för att få fart på min friidrottskarriär.

Inomhushallens bekanta doft, ljud och stämning gjorde mig alldeles upprymd där i Kuortane. Det började spritta i benen. Som i trans drog jag löptrikåerna på och körde intervaller på de studsiga löpbanorna. Under några intensiva intervalldrag var jag 16 år igen.

Den gamla sprintern i mig jublade.

Ännu mer förtjust jublade den för ett par veckor sedan, när jag gjorde comeback i Kalevaspelen, dvs finska mästerskapen i friidrott, efter en paus på 25 år! Då som tävlande, nu som mental tränare.

Det kändes dock inte närapå som ett kvartssekel sen sist, snarare som om jag inte haft någon paus alls! Allt var precis som förr. Känslan av stortävling, pirret i magen, vetskapen att ”nu gäller det”…

När jag stod där vid sportplanskanten kom det över mig en känsla av den mest fullkomliga frid. En känsla av att ha kommit hem. En känsla av att det är precis här jag ska vara just nu.

 Att få ge tillbaka till idrotten, som i tiderna har gett mig så otroligt mycket, känns helt magiskt!

Som gammal toppidrottare vet jag hur tufft det kan vara att få livet att gå ihop när man försöker göra idrottskarriär. Om jag kan hjälpa och inspirera sportande ungdomar, som nu är i samma situation som jag var då, så känns det som ett enormt meningsfullt och viktigt uppdrag!

 Efter 25 år på vift är jag tillbaka i den kära idrottsfamiljen. Cirkeln är sluten.

Lika soligt på sportplanen nu som då :-D Notera byxorna från 80-talet :-D

Lika soligt på sportplanen nu som då :-D Notera byxorna från 80-talet :-D

Lämna bekvämlighetszonen och väx som människa – ett exempel ur verkliga livet

Coronan hade precis kopplat sitt grepp om världen då jag plötsligt fann mig själv i rollen som hemmamamma. Man kunde tro att två tonårspojkar inte längre behöver sin morsa, men de är ju faktiskt värre än fyraåringar!

Att få upp dem ur sängen på mornarna var minst en halvtimmes långt projekt, då jag uppbringade alla mentaltränarmetoder för att bibehålla min moderliga kärleksfullhet, så att de hann logga in till sin distansskola fem sekunder före timstart. Dessutom lät det i ett: ”Mamma finns det MAAAAT”.

En dag vid lunchtid, när jag hade fullt sjå att jonglera med kastrullen och stekpannan, ringde min kompis Gutte, som också är mentaltränare. ”Nu ska vi starta podcast om mental träning”, sa han glatt.

”Jep jep”, svarade jag och jagade två köttbullar som försökte undkomma stekpannans heta olja, medan jag tänkte på hur enfaldigt nördig jag låter på band.

Två dar senare hade jag lyxig egentid, hurtigt joggandes längs landsvägsrenen, då det slog mig (mina bästa idéer dyker alltid upp vid vägrenen):

Vi ska podda om hur man förebygger psykisk ohälsa!

Den senaste tiden hade jag i mitt arbete som mental tränare tagit del av allt fler miserabla livshistorier om urjobbigt mentalt illamående. I flertalet av fallen kunde jag se att illamåendet skulle ha gått att förebygga, eller lindra märkbart, om åtgärder bara hade satts in i tid.

DET är nåt som jag verkligen brinner för att tala om och sprida kunskap om! DET vill jag podda om trots att jag aldrig gillat hur jag låter på band! Efter ett kort men ivrigt samtal till Gutte var saken klar – han hade gjort helt samma upptäckt om det utbredda psykiska illamåendet.

Men HUR gör man en podcast? Jag hade noll koll på hur man poddar.

Gutte visste inte heller så mycket. Av sin granne fick han låna mikrofonmyggor som man kopplar direkt till mobiltelefonen och av min brorsa fick jag låna en sommarstuga där vi kunde banda in, utan distanserande skolelever ropandes efter mat med 15 minuters mellanrum.

Där föddes våra första inspelningar och jag var lååångt utanför min bekvämlighetszon. Men jag kämpade på. Våra tappra bandningsförsök till trots gick det vi åstadkom inte att använda. Inte på långt när. Vi lät som Piff och Puff i seniortappning.

De följande veckorna fick hemfolket nöja sig med slarvigt ihoprafsade halvfabrikatsluncher medan jag insöp podcastinformation från cybervärlden. Aha-upplevelserna droppade tätt och jag började bilda mig en uppfattning om hur man borde gå tillväga för att åstadkomma en kvalitetspodd.

Efter införskaffandet av en adekvat bordsmikrofon var vi redo att banda på nytt.

Ljudet blev betydligt bättre men vi lät fortfarande som uppstyltade wannabe-poddare. Vi kunde föra hur bra och lediga diskussioner som helst, men så fort vi tryckte på record-knappen så låste vi oss och fick bara fram plattityder. Min frustration växte och otaliga gånger var jag redo att slå handskarna i disken.

Men ibland är det en välsignelse att vara begåvad med dum envishet och att inte ge upp i första taget.

Jag insåg ju att sällan behärskar man nya saker från dag ett; även om man skulle ha talang för nåt så krävs det övning innan man blir bra. I det här fallet var talangen ganska så ringa, kan jag förtälja, så det krävdes myyycket övning!

Jag lärde mig också att med dagens teknik kan man göra smärre underverk, vilken glädjande upptäckt! Med hjälp av ett avancerat program för ljudhantering lät vi inte längre som pensionärs-Piff och Puff. Det var ju dessutom hur roligt som helst att klippa ihop ljudfiler, efter ett tag kunde jag inte fatta att jag haft sån åga för att ens ladda ner det där klipprogrammet!

Några mödosamma veckor senare hade vi knåpat ihop det första avsnittet och lanserade med spänning vår podcast, som vi döpte till Mentalkanalen (stort tack till min man som snilleblixtade fram namnet). Rätt snabbt kunde vi pusta ut eftersom podden fick ett enormt fint mottagande.

För mig var det dessutom en personlig vinst, eftersom det kändes extra jobbigt att gå utanför min comfort zone den här gången.

Men därför blev det också extra belönande när jag väl gjorde det, och kom över rädslan att prata in på band samt tröskeln att lära mig ny teknik. Jag är superglad att jag pushade mig, och kan återigen konstatera att det är utanför bekvämlighetszonen som vi växer allra mest som människor!

Vad skulle du vilja göra som ligger utanför din trygghetzon? Vad skulle vara första steget mot zonens kant? Varför inte ta det redan idag?! Det är värt det, jag lovar!

(Tre inspelade avsnitt senare är vi fortfarande shaky men låter oss inte stoppas av det. Vi är superglada över att få sprida ett budskap som är viktigt för oss båda – hur man ska förebygga psykisk ohälsa – och hoppas att vi når ut med det till alla därute som behöver kunskap, hopp och ett bättre mentalmående! Du kan lyssna på Mentalkanalen här)

Hoppa modigt ut ut bekvämlighetszonen och upptäck nya möjligheter att utvecklas och växa som människa!

Hoppa modigt ut ut bekvämlighetszonen och upptäck nya möjligheter att utvecklas och växa som människa!

Skratta dig friskare och gladare – 3 tips

På mitt förra jobb hade jag en kollega med världens sämsta humor och världens härligaste skratt. När han satte igång med att garva åt sina egna dåliga skämt – vilket hände ofta – så var det omöjligt att inte dra på munnen, oavsett hur stressad man var.

Ibland var hans gapskratt så medryckande att vi smittades av det en efter en, och till slut satt hela kontoret där och asflabbade. När skrattet så småningom ebbat ut mådde vi alla lite bättre i kropp och själ.

Att skratta tillsammans har en mängd positiva effekter.

Förutom att det höjer arbetsglädjen och trivseln så befrämjar det gemenskapen, kreativiteten och till och med produktiviteten. Det beror på att ett kollektivt skrattanfall gör att vi närmar oss varandra mentalt, vilket gynnar ett produktivt arbetsklimat.

Som min man sade en gång när han kom hem från en sammankomst där det flabbats mycket och hjärtligt; ”Skrattet känns som ett gemensamt språk”. Hur rätt hade han inte i det! Att le och skratta är en del av den universella mänskliga vokabulären – alla människor i hela världen förstår det och föds med förmågan till det!

Innan människan utvecklade språket som kommunikationsverktyg så kommunicerade man med hjälp av leenden, skrockanden och andra läten. Skratt är fortfarande en socialt betingad företeelse – vi drar på munnen 30 gånger oftare när vi är tillsammans med andra än när vi är ensamma.

Men skratt gagnar oss inte enbart i sociala situationer, det är också en källa till ett bättre psykiskt och fysiskt välmående!

När vi skrattar masseras kroppens inre organ såsom lever, hjärta och lungor. Vidare stimulerar det blodcirkulationen, ökar syreupptagningen, stärker immunförsvaret och eliminerar spänningstillstånd i kroppen.

I hjärnan utsöndras olika hormoner när vi har roligt, såsom endorfin. Det är kroppens eget smärtstillande ämne och därför har skratterapi används framgångsrikt på smärtpatienter. Det bildas även katekolamin som gör att vi känner oss pigga, harmoniska och välmående. Vidare sker det en förändring i hjärnans neurologiska aktivitet vilket bland annat stärker vår problemlösningsförmåga och vårt minne.

Det skulle alltså vara hälsosamt för alla och envar att garva mer.

Men hur gör man i praktiken? Speciellt när livet inte är en ständig glädjedans precis… Jo, man tränar! Det går faktiskt att öva upp sin skrattförmåga. Här kommer tre tips:

  1. Börja med att identifiera hurudan typ av humor du har och vad som får just dig att dra på smilbanden. Själv gillar jag ordvitsar (i stil med: ” Tror ni att apelsiner vill bli juice eller blir de pressade till det?”), knäppa kattvideon (ja jag vet att jag är lättroad) och komedier (kan gnägga högt åt samma dråpliga scener i gamla filmer hur många gånger som helst).

  2. Ett annat tips är att busa till det i vardagen – kittla dina familjemedlemmar, överraska dem med clownnäsa vid frukosten, eller dansa balett in till middagsbordet á la Svansjön (det gjorde jag och sällan har hela familjen vridit sig så mycket av skratt).

  3. Varför inte bjuda in till skrattkväll eller -fika? Eftersom det är lättare att ha kul tillsammans med andra så kan detta funka ypperligt, speciellt om du är av den extroverta sorten. Samla ihop några likasinnade vänner, som delar din typ av humor, och be dem komma förberedda med roliga historier, festliga minnen och torra vitsar. Sen är det bara att sätta igång och skrikskratta och smitta glädje och välbefinnande till varandra!

Har du förresten också en sån där kollega vars flabbande ofta ljuder högt och hjärtligt och som man bara inte kan låta bli att ryckas med av? Om inte så kunde du möjligen själv vara den kollegan..??

När det är sommar och sol så har i alla fall jag mycket lättare till skratt, hur är det med dig?

När det är sommar och sol så har i alla fall jag mycket lättare till skratt, hur är det med dig?

Ett gott skratt förhöjer livet – och hälsan

Kommer du ihåg hur du som barn kunde bryta ut i hejdlösa skrattattacker som det inte gick att sluta med?

Ibland kom de vid högst olämpliga tillfällen, såsom vid middagsbordet hos en kompis’ familj eller mitt under religionstimmen i skolan. Ju mer du försökte låta bli att skratta, desto värre blev det. Om du så mycket som sneglade på din medskrattande polare så bubblade fnisset upp på nytt och gick bara inte att hejda. Till slut var du helt matt av skratt, andfåddhet och värkande magmuskler.

Som det skrattiga barn jag var så upplevde jag ofta dylika stunder av okontrollerat garv, speciellt tillsammans med min kusin. Det var alldeles makalöst så mycket vi flabbade!

Men någonstans på vägen tappade jag bort förmågan till det bubblande, hejdlösa skrattet.

Liksom de flesta andra. Det sägs att ett barn skrattar 400 gånger om dagen och en vuxen bara 15. Jag har konsulterat det allvetande internetet om sanningen i det påståendet, och det verkar vara en urban legend.

MEN det oaktat så stämmer det att barn skrattar otroligt mycket mer än vuxna! Tänk bara på en liten baby som kan kikna av skratt bara av att leka en enkel tittut-lek med sin mamma.

Men vart tar skrattet vägen på vägen?

För min egen del så gick det förlorat bland alla måsten; göra framsteg på jobbfronten, hämta på dagis, bygga hus, skjutsa ungarna till hobbyn, hjälpa dem med skolan, handla mat, göra fint i trädgården, fixa på sommarstugan… Ja du vet hur det är, det finns inget slut på listan med alla måsten.

Så här ser ju vardagen ut för oss alla. Inte så konstigt att munterheten kommer på avvägar. Den får helt enkelt inte plats bland blöjbyten, matlagande och karriärklättrande.

På den senaste tiden har dock barndomens skrattförmåga pockat på min uppmärksamhet igen. Jag har haft glädjen att uppleva små stunder av ostoppbara skrattanfall, och slagits av tanken hur mycket jag älskar den där varma och lycklig mattheten som infinner sig när man skrattat loss ordentligt.

Faktum är att skratt har en enormt positiv inverkan på oss, både mentalt och fysiskt. 

Det händer en mängd saker i hjärnan och kroppen när vi ägnar oss åt glädjeyttringar. Bland annat utsöndras må bra-hormonet endorfin, som motverkar stress och fungerar som kroppens eget smärtstillande. Dessutom förbättras blodflödet, kroppen slappnar av och du blir till och med mer attraktiv!

Mer skratt åt folket alltså! Men kan man träna upp sin skrattförmåga?

Mer om detta, samt vilka alla fina, hälsosamma reaktioner ett hjärtligt garv åstadkommer i kroppen och knoppen skriver jag mer om i nästa inlägg!

Jag som hjärtligt skrattande ettåring :-D

Jag som hjärtligt skrattande ettåring :-D


Skriv dig fri från oro, ångest och stress – så här gör du

Du vet den där känslan när du fått prata ut? Den där känslan när du gått och ältat och ältat och sen tar mod till dig att berätta för någon. Känslan av lättnad, befrielse och förståelse från en medmänniska (förutsatt förstås att personen du öppnat dig för har lyssnat utan att döma eller komma med tillrättavisanden).

Den känslan har en fysiologisk förklaring; när vi lättar vårt hjärta om någonting som tynger så utsöndras dopamin i hjärnan.

Dopamin är en signalsubstans, även kallad belöningshormonet. Vi börjar må bättre, får impulser att se våra problem ur nya synvinklar och kan börja fokusera på lösningar.

Alla behöver vi prata av oss nu som då. Tyvärr finns det många som inte har någon som lyssnar, eller lyssnar utan att döma. Det kan också finnas saker som man inte vill eller vågar berätta för andra. I sådana situationer finns det ett annat bra knep att ta till;

Att skriva uppfyller samma funktion!

Många upplever att det till och med är effektivare att skriva av sig – man kan vara ännu öppnare, och det är lugnare i och med att det får ta den tid det tar att sätta ord på sina tankar och känslor. Dessutom kan man gå tillbaka i texten, läsa igenom den många gånger och ändra om man märker att man behöver formulera om sig.

Forskningen stödjer skrivandets välgörande funktion.

Med papper och penna i handen – eller med tangentbord och skärm framför oss – kan vi skriva oss lugnare, lyckligare och friskare. I mitt förra blogginlägg skrev jag om varför det funkar. Begreppen ”skrivterapi” och ”terapeutiskt skrivande” används för att beskriva fenomenet och metoderna man kan använda.

Du behöver dock inte använda dig av någon speciell metod, det är bara att fatta pannan och börja skriva. Men ett systematiskt tillvägagångssätt kan vara till hjälp om du har svårt att komma igång. James Pennebaker, professor i psykologi vid University of Texas, är den ledande forskaren på området och han har följande tips för hur du kommer över den där initiella tröskeln:

  1. TID: För det första behöver du avsätta tid. Boka in 20 minuter under de kommande fyra dagarna.

  2. ÄMNE: Nästa steg är att bestämma dig för vad du ska skriva om. Välj gärna ett väl avgränsat ämne, såsom en känslomässigt stark upplevelse eller en traumatisk händelse. Du kan skriva om samma ämne varje dag eller välja ett nytt. Som ett exempel kan jag nämna att jag nyligen skrev av mig om mina lärdomar i arbetslivet så här långt för att få till ett avslut och kunna gå vidare.

  3. SYFTE: Syftet är att du ska må bättre. Låt orden flyta ner på pappret utan att bry dig om stavning eller grammatik. Tänk också på att du skriver för dig själv och inte för någon annan, så du kan vara totalt ärlig och sätta dina innersta tankar och känslor till pappers. Om det är väldigt känsliga saker så kan du efteråt förstöra det du skrivit.

  4. TÅLAMOD: Att skriva om svåra saker kan vara känslomässigt upprivande, då eventuella tunga känslor stiger upp till ytan. Detta är inte farligt men om det känns för smärtsamt så ta en paus. Det är normalt att tillfälligt känna sig nedstämd och känslan brukar gå över efter de första dagarna, för att ersättas av ett bättre psykiskt välbefinnande. Så ha lite tålamod och efter ett tag ska du se att skrivandet börjar löpa på och att du börjar känna dig bättre till mods.

Försök att inte känna press på att åstadkomma perfekta texter, meningen är inte att skapa litterära storverk. Att få ut allt som jäser inom dig gör att ältandet slutar och du kan fokusera på lösningar. Att våga lyfta upp och namnge känslorna istället för att trycka undan dem gör att du kan bearbeta dem och gå vidare i livet.

Papper och penna kan vara allt du behöver för att bli av med oro, ångest och stress, och må bättre!

Lycka till!

Skrivterapi kan vara ett första steg till bättre psykisk - och fysisk - hälsa.

Skrivterapi kan vara ett första steg till bättre psykisk - och fysisk - hälsa.

Ett enkelt tips för att minska oro, ångest och stress

Det var ett synnerligen känslofyllt ögonblick när jag för drygt två månader sedan sade tack och farväl till den arbetsplats i vilken jag varit så engagerad de senaste sex åren.

Att se dörren stängas efter mig markerade också slutet på min 25-årig era i IT-branschen. Med tårarna brännande bakom ögonlocken visste jag i den stunden inte om jag gjort rätt beslut.

Under dagarna som följde försökte tvivlets frö slå rot.

Jag tillbringade mer tid med att fundera över vad jag lämnat bakom mig, än att blicka framåt mot alla nya möjligheter.

Vändningen kom när jag beslöt mig för att skriva ner de viktigaste lärdomarna från min yrkesbana i IT-branschen. Det resulterade i en bloggserie på fyra delar.

Att få sätta på papper hur jag upplevt min karriär såhär långt hade nästan mirakulösa effekter!

Det blev en mentalt rengörande process i vilken jag strukturerade erfarenheter, sammanfattade lärdomar och fick aha-upplevelser. När jag satte punkt för sista artikeln i bloggserien satte jag också punkt för ett kapitel i mitt liv.

Mitt kvartssekel i IT-branschen har varit alldeles makalöst och jag kommer alltid att vårda det som en underbar minnesskatt! Det var dock ytterst behövligt att knyta ihop den säcken och öppna en ny, vilket skrivandet hjälpte mig med.

Ända sen barndomen har jag älskat att formulera mig i skrift, men det var egentligen först nu som det verkligen gick upp för mig hur terapautiskt skrivandet är för mig.

Jag började göra lite research runt ”skrivterapi”. Och hittade massor med intressant forskning! Till exempel att cancerpatienter har fått mindre ont, deprimerade mer livsglädje och astmatiker ökad lungkapacitet genom att skriva ner upplevelser, tankar och känslor.

Forskarna är lite oeniga om varför skrivandet resulterar i så många positiva effekter och troligtvis är det en kombination av flera olika saker.

Mina egna teorier om orsakerna är tre:

  1. Vi människor har en stark tendens att älta orostankar om och om igen, men när vi skriver ner dem så ”flyttas” de från huvudet till pappret, varvid hjärnan får lugn och ältandet slutar.

  2. Vi ser saker och ting klarare när vi ser i skrift vad vi känner och tänker.

  3. Det blir en läkningsprocess som leder till ett avslut så att vi kan gå vidare i livet (=det som hände mig när jag författade min bloggserie).

Det som forskarna däremot ÄR eniga om är att skrivandet sänker vilopulsen och stressnivåerna. Nåt att tänka på för dig som känner dig orolig och stressad?!

Det fina i saken är ju också att det är så enkelt, alla har tillgång till papper och penna och de flesta även till dator. MEN även om det verkar lätt så vet jag hur utmanande det kan vara att hitta tid för att fatta pennan och att komma igång.

James Pennebaker, professor i psykologi vid University of Texas, är den ledande forskaren på området och han har några goda råd för hur man gör för att sätta igång. Återkommer till det i mitt nästa blogginlägg!

Såhär glad blir man av att skriva :-) :-) :-) Varför inte prova du också?

Såhär glad blir man av att skriva :-) :-) :-) Varför inte prova du också?