Det var ett synnerligen känslofyllt ögonblick när jag för drygt två månader sedan sade tack och farväl till den arbetsplats i vilken jag varit så engagerad de senaste sex åren.
Att se dörren stängas efter mig markerade också slutet på min 25-årig era i IT-branschen. Med tårarna brännande bakom ögonlocken visste jag i den stunden inte om jag gjort rätt beslut.
Under dagarna som följde försökte tvivlets frö slå rot.
Jag tillbringade mer tid med att fundera över vad jag lämnat bakom mig, än att blicka framåt mot alla nya möjligheter.
Vändningen kom när jag beslöt mig för att skriva ner de viktigaste lärdomarna från min yrkesbana i IT-branschen. Det resulterade i en bloggserie på fyra delar.
Att få sätta på papper hur jag upplevt min karriär såhär långt hade nästan mirakulösa effekter!
Det blev en mentalt rengörande process i vilken jag strukturerade erfarenheter, sammanfattade lärdomar och fick aha-upplevelser. När jag satte punkt för sista artikeln i bloggserien satte jag också punkt för ett kapitel i mitt liv.
Mitt kvartssekel i IT-branschen har varit alldeles makalöst och jag kommer alltid att vårda det som en underbar minnesskatt! Det var dock ytterst behövligt att knyta ihop den säcken och öppna en ny, vilket skrivandet hjälpte mig med.
Ända sen barndomen har jag älskat att formulera mig i skrift, men det var egentligen först nu som det verkligen gick upp för mig hur terapautiskt skrivandet är för mig.
Jag började göra lite research runt ”skrivterapi”. Och hittade massor med intressant forskning! Till exempel att cancerpatienter har fått mindre ont, deprimerade mer livsglädje och astmatiker ökad lungkapacitet genom att skriva ner upplevelser, tankar och känslor.
Forskarna är lite oeniga om varför skrivandet resulterar i så många positiva effekter och troligtvis är det en kombination av flera olika saker.
Mina egna teorier om orsakerna är tre:
Vi människor har en stark tendens att älta orostankar om och om igen, men när vi skriver ner dem så ”flyttas” de från huvudet till pappret, varvid hjärnan får lugn och ältandet slutar.
Vi ser saker och ting klarare när vi ser i skrift vad vi känner och tänker.
Det blir en läkningsprocess som leder till ett avslut så att vi kan gå vidare i livet (=det som hände mig när jag författade min bloggserie).
Det som forskarna däremot ÄR eniga om är att skrivandet sänker vilopulsen och stressnivåerna. Nåt att tänka på för dig som känner dig orolig och stressad?!
Det fina i saken är ju också att det är så enkelt, alla har tillgång till papper och penna och de flesta även till dator. MEN även om det verkar lätt så vet jag hur utmanande det kan vara att hitta tid för att fatta pennan och att komma igång.
James Pennebaker, professor i psykologi vid University of Texas, är den ledande forskaren på området och han har några goda råd för hur man gör för att sätta igång. Återkommer till det i mitt nästa blogginlägg!
Såhär glad blir man av att skriva :-) :-) :-) Varför inte prova du också?