Du vet den där känslan när du fått prata ut? Den där känslan när du gått och ältat och ältat och sen tar mod till dig att berätta för någon. Känslan av lättnad, befrielse och förståelse från en medmänniska (förutsatt förstås att personen du öppnat dig för har lyssnat utan att döma eller komma med tillrättavisanden).

Den känslan har en fysiologisk förklaring; när vi lättar vårt hjärta om någonting som tynger så utsöndras dopamin i hjärnan.

Dopamin är en signalsubstans, även kallad belöningshormonet. Vi börjar må bättre, får impulser att se våra problem ur nya synvinklar och kan börja fokusera på lösningar.

Alla behöver vi prata av oss nu som då. Tyvärr finns det många som inte har någon som lyssnar, eller lyssnar utan att döma. Det kan också finnas saker som man inte vill eller vågar berätta för andra. I sådana situationer finns det ett annat bra knep att ta till;

Att skriva uppfyller samma funktion!

Många upplever att det till och med är effektivare att skriva av sig – man kan vara ännu öppnare, och det är lugnare i och med att det får ta den tid det tar att sätta ord på sina tankar och känslor. Dessutom kan man gå tillbaka i texten, läsa igenom den många gånger och ändra om man märker att man behöver formulera om sig.

Forskningen stödjer skrivandets välgörande funktion.

Med papper och penna i handen – eller med tangentbord och skärm framför oss – kan vi skriva oss lugnare, lyckligare och friskare. I mitt förra blogginlägg skrev jag om varför det funkar. Begreppen ”skrivterapi” och ”terapeutiskt skrivande” används för att beskriva fenomenet och metoderna man kan använda.

Du behöver dock inte använda dig av någon speciell metod, det är bara att fatta pannan och börja skriva. Men ett systematiskt tillvägagångssätt kan vara till hjälp om du har svårt att komma igång. James Pennebaker, professor i psykologi vid University of Texas, är den ledande forskaren på området och han har följande tips för hur du kommer över den där initiella tröskeln:

TID: För det första behöver du avsätta tid. Boka in 20 minuter under de kommande fyra dagarna.
ÄMNE: Nästa steg är att bestämma dig för vad du ska skriva om. Välj gärna ett väl avgränsat ämne, såsom en känslomässigt stark upplevelse eller en traumatisk händelse. Du kan skriva om samma ämne varje dag eller välja ett nytt. Som ett exempel kan jag nämna att jag nyligen skrev av mig om mina lärdomar i arbetslivet så här långt för att få till ett avslut och kunna gå vidare.
SYFTE: Syftet är att du ska må bättre. Låt orden flyta ner på pappret utan att bry dig om stavning eller grammatik. Tänk också på att du skriver för dig själv och inte för någon annan, så du kan vara totalt ärlig och sätta dina innersta tankar och känslor till pappers. Om det är väldigt känsliga saker så kan du efteråt förstöra det du skrivit.
TÅLAMOD: Att skriva om svåra saker kan vara känslomässigt upprivande, då eventuella tunga känslor stiger upp till ytan. Detta är inte farligt men om det känns för smärtsamt så ta en paus. Det är normalt att tillfälligt känna sig nedstämd och känslan brukar gå över efter de första dagarna, för att ersättas av ett bättre psykiskt välbefinnande. Så ha lite tålamod och efter ett tag ska du se att skrivandet börjar löpa på och att du börjar känna dig bättre till mods.

Försök att inte känna press på att åstadkomma perfekta texter, meningen är inte att skapa litterära storverk. Att få ut allt som jäser inom dig gör att ältandet slutar och du kan fokusera på lösningar. Att våga lyfta upp och namnge känslorna istället för att trycka undan dem gör att du kan bearbeta dem och gå vidare i livet.

Papper och penna kan vara allt du behöver för att bli av med oro, ångest och stress, och må bättre!

Lycka till!