Blev semestern inte som du tänkt dig?

På arbetsplatser runt om tävlas det just nu om vem som har upplevt den magnifikaste resan, det ljuvligaste vädret och den läckraste maten. Standardfrasen lyder: “Jo tack semestern var toppen men den gick alltför snabbt”.

Kalla mig galen, men själv är jag rätt nöjd över att den gick snabbt. Jag sticker inte under stol med att ledigheten den här gången inte blev en full tia. Visst fanns där alldeles ljuvliga dagar också, men som helhet lämnade den mer att önska. Sånt hör dock livet till – enligt psykologen och forskaren Jessica de Bloom blir våra semestrar faktiskt hälften av gångerna en besvikelse.

Jag har grunnat på orsakerna – här kommer mina Top 3:

1. Den perfekta ledigheten för hela familjen är en utopi.

Det är en ren och skär omöjlighet att uppfylla hela konkerongens behov och förväntningar (speciellt om man har två tonåringar som också måste ges frihet att bygga sitt eget sommarinnehåll). Trots att vår familj alltid pratar ihop oss om var och ens önskemål inför semestrarna, så ändras saker och ting under sommarens gång, väder och vind spelar in och det inträffar allt möjligt oväntat som kullkastar de bästa intentioner och planer.

2. Vi har alla upplevt magiska somrar, som förvandlats till ouppnåeliga ideal.

De där ultimata somrarna lever kvar i våra hjärnor i form av underbara videosnuttar med oss själva som hjältar och hjältinnor - solkyssta, fräscha och lyckliga. Varje år innan semestern upprepas i mitt huvud en liten film där solen skiner, havsvattnet är varmt (och algfritt!), familjen utövar roliga vattensporter tillsammans och allt är bara sagolikt. Magiska somrar uppstår dock inte på löpande band.

3. Visst är det härligt att göra ingenting, men - note to self - jag föredrar när dagarna fylls med mer innehåll än bara slappande.

Jag tyckte att det var superskönt när vardagen återinträdde! Att få aktivera kroppen igen på morgongymmet. Att få skratta sig fördärvad åt kollegernas dåliga skämt. Att få höra ungarna bubbla ur sig allt om de första skoldagarna… Jag insåg att jag längtat efter allt detta och att för mig är viss puls nödvändig även under ledigheten.

Hör du till den 50% som tycker att sommaren blev en besvikelse? Känner du igen dig i ovanstående? Skriv gärna och berätta om din frustration!

Jag återkommer inom kort med möjliga lösningar på semesterdilemmat!

På väg hem i sommarnatten... Just denna stund var en av de härligaste i somras :-)

Så slipper du jobbångesten i sommar

Att vara mental tränare är fantastiskt roligt – det ger mig möjligheten att träffa människor, allt från barn till pensionärer, i väldigt olika livssituationer. Det är alltid lika spännande att träffa en ny klient eller ett nytt team och försöka förstå hurudan peppning de bäst behöver i den situation de befinner sig i.

Det som värmer allra, allra mest är att få tack och positiv feedback. Det behöver inte vara någon stor grej, men det känns alltid lika fint att ha kunnat hjälpa någon ens en liten bit på traven.

Tidigare den här veckan blev jag superglad då en trevlig prick kom fram och tackade mig.

Personen hade suttit i publiken på en föreläsning som jag drog för ett tag sedan. Den handlade om Job Crafting (omformning av arbetet). Personen berättade att föreläsningen hade gett inspiration till att se över arbetsuppgifterna och att lämna bort åtaganden som kändes jobbiga.

Som ett resultat hade arbetsbördan minskat med 30%. Det hade gett möjligheten till att istället ta sig an intressantare projekt och lett till att jobbet blivit mycket mer givande. Personen strålade i kapp med solen, det var härligt att se!

Det fick mig att börja tänka på det så kallade efter-semester-syndromet. Det som förorsakar störst stress för många är tanken på dagen då semestern är över och vi måste återgå till jobbet. 

Under semestern är det inte tänkt att man ska fundera på jobbgrejer, men jag skulle ändå rekommendera till lite begrundan.

Om tanken på att återgå till jobbet känns olustig så kan lite förberedelser vara på sin plats. Under sommaren får man ofta en lagom distans till arbetet och ser saker och ting lite klarare. Därför är det inte helt fel att använda en skön sommardag på stranden till att dämpa jobbångesten.  

Ta med papper och penna till stranden. Börja med att fundera över vad exakt det är som ger dig jobbångest, dvs vilka delar av ditt arbete som du inte trivs så bra med. Skriv ner. Tänk därefter igenom vilka arbetsuppgifter du gillar och skriv även ner dem. Gör ännu en tredje förteckning där du listar sådant som du önskar mer av i ditt arbete.

Lägg listorna åt sidan och gå och bada. Njut av semestern och låt det undermedvetna jobba på ett par veckor. Jag är ganska säker på att det i din hjärna ploppar upp idéer på hur du skulle kunna omforma ditt arbete för att trivas bättre, öka din motivation och förverkliga dig själv på jobbet!

Hör gärna av dig med tankar och funderingar, om vi inte hörs av så önskar jag dig en underbar sommar!

Är du klar med dina listor? Häng med på ett dopp!

Så tränar du dig i att misslyckas – fem tips

“Och varför behöver jag göra det?”, blir kanske din spontana reaktion.

Eventuellt behöver du inte. Men om du är som folk är mest så kan det innebära ett rikare liv. 

De flesta av oss är rädda för att misslyckas. Att lida nederlag gör ont, därför undviker vi det. Därmed undviker vi också att göra sånt som kan resultera i nederlag, såsom att prova på nya saker. Vi håller oss i vår comfort zone och rör oss på ett område där vi känner oss säkra. Men det är utanför bekvämlighetszonen som vi växer, lär oss och utvecklas allra mest.

Och vet du vad:

Det är omöjligt att inte misslyckas!

Hur du än försöker undvika misslyckanden så kommer du understundom att gå bet i livets svängar. Därför är det lika bra att öva upp sin förmåga att omfamna motgångar som en del av tillvaron.

Själv har jag merparten av mitt liv gått omkring och varit rädd för att fallera. Jag byggde upp perfektionism och kontrollbehov som redskap för att alltid lyckas. Lyckades jag med att alltid lyckas? Naturligtvis inte. För framgång varar inte för evigt utan förr eller senare åker man dit; det är omöjligt att inte misslyckas.

För några år sedan började jag hitta andra sätt att tänka. 

Såsom att det inte finns nåt bakslag jag inte överlever (heureka!). Att jag inte ÄR mitt misslyckande (misslyckande är en händelse, inte en person). Att jag lär mig nåt viktigt (som jag kan dra nytta av framöver). 

Ja, det känns illa en tid men motgångar är tillfälliga, inte permanenta, så det går över. Dessutom kan du förbereda dig lite på dem:

Fem tips för att träna dig i att misslyckas:

1. Fallera mera

Det finns två briljanta finska uttryck: “Tekevälle sattuu” och ”Rapatessa roiskuu”. Jag har försökt hitta motsvarande på svenska men inte riktigt lyckats, närmast kommer kanske ”De enda som aldrig begår fel, är de som aldrig gör någonting”. Idén är alltså att det är långt bättre att försöka och gå bet, än att inte försöka alls. Och ju fler försök du gör, desto sannolikare är det att nåt går lite fel ibland, men desto sannolikare är det också att du når framgång!

2. Anamma ett dynamiskt förhållningssätt

Forskaren Carol Dweck har kommit fram till att vi kan ha antingen ett statiskt eller ett dynamiskt förhållningssätt till livet. De som har ett statiskt förhållningssätt anser att människans egenskaper är medfödda och oföränderliga. De som däremot är utrustade med ett dynamiskt förhållningssätt tror på att var och en kan utvecklas och förändras, och är dessutom villiga att anstränga sig för att lära sig nya saker. Därutöver har de insett att bakslag är möjligheter att utvecklas. Jag rekommenderar starkt att inta en dylik attityd till livet!

3. Utmana dina rädslor

Här behövs det lite självanalys. VARFÖR är du rädd för misslyckanden? Ofta kan det vara fråga om ganska stora känslor, såsom rädsla för att inte vara omtyckt eller älskad. Då behöver du komma ihåg att du ÄR inte dina misslyckanden! Även om du gör nåt som inte faller så väl ut, så är du fortfarande samma underbara människa väl värd att bli älskad och omtyckt!

4. Gå utanför bekvämlighetszonen

Samla mod och gå ut ur din bekvämlighetszon, även om det är skrämmande. Tänk dig en utmaning som du skulle vara beredd att kämpa lite för. Hur ser den prövningen ut? Börja en ny spännande hobby, söka drömjobbet eller utbilda dig till det du egentligen vill bli? Börja med att ta små små steg mot utkanten av zonen och reflektera på vägen. Ibland kanske du tar ett felsteg här och där, men då är det bara att rätta till riktningen och gå vidare. 

5. Gör ditt bästa och var nöjd!

Inte alltför länge sen tog jag på jobbet ett beslut som gjorde en kollega väldigt upprörd. Det kändes som ett misslyckande och fick mig att bli jätteledsen. Men jag tog det lungt och begrundade händelsen. Ganska snabbt kom jag kom fram till att jag hade gjort det BÄSTA beslut jag kunde med de fakta jag hade tillgång till. Jag hade tänkt på företagets bästa och ingen skada hade skett. Med facit i hand var det ändå bättre att jag hade agerat än låtit bli. (Några dagar senare hade även kollegan kommit till insikt och bad om ursäkt – starkt gjort!) 

Ja, det är tungt när det inte går som man tänkt sig. Men sluta aldrig att försöka. Du överlever. Den där jobbiga känslan går över. Och du växer som människa. Ta ett steg tillbaka och analysera vad som hände, varför samt vad kan du göra annorlunda nästa gång. Använd floppen som en språngbräda mot nya framgångar!

"Det är stoltare våga sitt tärningskast
än att tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till den sträng som brast,
än att aldrig spänna en båge."

Verner von Heidenstam

Det finns inga misslyckanden

Ordet ”misslyckas” borde strykas från ordboken! Visst kan ju saker och ting gå lite fel ibland, och klart att det händer att allting inte alltid går som i Strömsö, men misslyckas, nej det gör man inte.

Låter det konstigt? Låt mig förklara.

Häromveckan mentaltränade jag ett handbollslag med 11-12 åriga flickor. Kvällens tema var misslyckanden och de fick fundera över vad ordet egentligen innebär. Svaren var lika härligt fantasifulla som barn i den åldern ännu är. Men sen slog de huvudet på spiken:

“Att misslyckas är ett bevis på att man försökt.”

Vilket underbart svar! För det är just så som det är. Ett misslyckande är ett försök.

Om maträtten jag nyss lagade inte blev så god, så var det inte för att jag inte skulle ha försökt laga en välsmakande måltid. Om jag inte fick jobbet jag så gärna ville ha, så försökte jag i alla fall ge mitt allt. Om skottet mot mål gick förbi, så var det enormt mycket bättre att jag försökte skjuta mål än att låta bli.

Gemensamt för alla dessa situationer är att vi kan lära oss någonting av dem. Hur ska jag laga just den här maträtten för ett smakligare resultat? Vad kan jag ändra på nästa gång jag söker jobb för att få det? Vilka saker bör jag beakta när jag skjuter mot mål så att bollen sannolikare går in?

Alltså; det finns inga misslyckanden – bara lärdomar och utveckling.

Som mental tränare stöter jag på många som är rädda för att misslyckas. Orsaken är ofta dålig självkänsla och en undermedveten, automatisk koppling i hjärnan som säger “Om jag misslyckas med nåt så är jag misslyckad som människa.”

Vad vi behöver lära oss är att särskilja på person och handling. Om nåt vi gör floppar lite, så innebär det inte att vi är floppade människor. Det är bara att ta nya tag och försöka på nytt!

Så var inte rädd för misslyckanden - ursäkta, jag menar felslagna försök. Det är bara bra med bakslag! Varför? Det leder till att man kan prova olika saker, lära sig en massa och gå framåt i livet. Utan motgångar så finns det inte utveckling, eftersom vi inte skulle lära oss vad som INTE funkar, och kunna försöka på nytt på ett annat, måhända bättre sätt.

Visst kan det göra fruktansvärt ont och kännas oerhört tungt ibland när allt inte går som vi tänkt oss, men kom ihåg detta:

Det finns inget felslaget försök du inte överlever!

DET är en hiskeligt fin och stor tanke tycker jag! Lär dig att våga fallera och du kommer att växa som människa! Återkommer inom kort med lite konkreta tips.

Tjingeling så länge!

Blev ditt försök en limbo? Ge inte upp utan ta lärdom och försök igen!

Bästa och enklaste receptet på mjölkfri glass!

Magen har igen krånglat ett tag nu. Mina diagnoser IBS, reflux och diafragmabråck är elakingarna som ställer till det för mig emellanåt. Då är det back to basics som gäller för att lugna magen.

Efter att i några dagar ha levt på egenbakat havrebröd, gurka och vatten så brukar det börja kännas bättre. Så även denna gång.

Ett livsmedel som jag undvikit i många år är mjölk och mjölkbaserade produkter. Ett annat är socker, som får min mage att svälla upp. Inga större problem att ge upp någondera av dessa två, men kombinerat medför bortlämnandet en stor livsförsämring för mig – jag måste avstå från glass! Och jag som älskar glass!

Därför har jag börjat experimentera med alternativ till traditionell glass.

Först började jag mixa fryst banan med olika ingredienser, såsom avokado och jordnötssmör. Bananjordnötssmörglassen (vilket underbart ord :) har blivit en stående favorit som jag fortfarande lagar ganska ofta. Det är så gott och så enkelt: frys ner 2 mogna bananer i bitar och mixa dem med 4 msk jordnötssmör. Klart!

Men nu har jag hittat på ett nytt kanonrecept! Här kommer det:

Mjölk- och sockerfri (nästan) nutellaglass:

• 1 burk Cuisine soya (=vispgrädde gjort på soja)

• 1 burk Xylit nougatcreme (=Nutella sötat med xylitol)

Gör så här: Vispa sojagrädden till skum. Rör ner nougatkrämen. Frys i ett par timmar och njuut! Toppa med hackade hasselnötter och kakao innan servering.

Helt sockerfritt blir det inte eftersom sojagrädden innehåller lite socker. Xyliten beställer jag från Tyskland. Om du inte är rädd för socker så kan du ju också använda vanlig Nutella. Har du tid och ork så är det allra bästa att göra egen Nutella, det blir supergott! Här är t.ex ett recept, du kan ersätta florsocker med xylitol som man hittar i vanliga matbutiker.

Ibland smaksätter jag enbart hälften av sojavispet med Xylit, och smaksätter andra halvan med 4 st smultna Nellie Dellies (steviachokladstänger) och 2 msk honung. Det gillar resten av familjen :)

Tipsa gärna om du har bra recept på hälsosam glass!

Så här ser ingredienserna ut. Oftast gör jag alltså glassen enbart på två ingredienser; Cuisine soya och Xylit. Mums!

Fejka dig till ett bättre liv – så gör du!

“Bluffa tills du kan göra det på riktigt” eller “Fake it ‘til you make it”. En absolut strålande princip!

Jag är ett stort fan av denna lilla levnadsregel. Jag kan inte för mitt liv komma ihåg var och när jag hörde uttrycket första gången, men jag minns att det gick rätt in i själen för att stanna.

Jag tillämpar det rätt ofta. I dag till exempel.

Jag skulle dra mentalträning för ett idrottslag på seneftermiddagen. Hela dagen var jag supertrött, du vet sådär fullständigt seg som man kan vara någon gång ibland.

Hur i all sin dar skulle jag komma ur tröttheten och klara av att dra en energisk och inspirerande föreläsning?? Fanns bara en sak att göra – vara låtsasenergisk! I bilen på väg till föreläsningen satte jag på den peppigaste musik jag kunde komma på, sittdansade och vrålade med i låten för full hals.

Det funkade! Med låten fortfarande poppande i huvudet steg jag med hurtiga kliv in i klassrummet och framträdde lika piggelin som vanligt.

I mitt förra blogginlägg lovade jag komma med några tips på “Fake it ‘til you make it”.

Det mest kända exemplet är Amy Cuddys “Power Posing”. Amy är en amerikansk socialpsykolog som har blivit vida känd för sitt Ted Talk om Power Posing. I videon berättar hon hur människans självsäkerhet bevisligen växer när man står i en position som signalerar makt och styrka, en sk kraftpose.

Andra forskare har t.ex. gjort experiment där studeranden presterat bättre på kognitiva tester när de bar vita läkarrockar, introverta som blivit mer extroverta när de gett sig ut för att vara äventyrliga, pratsamma och energiska, samt nedstämda som blivit gladare när de fejkat leenden.

Vad det handlar om är att lura våra små grå.

Det är nämligen så att känslor följer handlingar (feelings follow behavior). Vår kropp skickar signaler till hjärnan om hur vi känner oss. Så genom att agera på ett speciellt sätt kan vi överlista hjärnkontoret, som ofta har snöat in sig på ett visst tillstånd och inte är så ivrigt på att förändra sig.

Men i stället för att vänta på en viss känsla att infinna sig, så kan du låtsas att det redan känns så – och efter en stund tror hjärnan att det är sant. Testa! Hur känner du dig just nu? Vad skulle du behöva mer av i ditt liv? Vill du känna dig gladare – spela glad! Vill du vara självsäkrare – spela självsäker! Vill du vara mer social – spela social!

Börja fejka redan idag! Berätta gärna hur det lyckades och vad som hände.

Den här kraftposen behövde jag inte fejka :-)

Fake it ’til you make it – så boostar du din framgång

Jag var rätt så färsk i arbetslivet när jag representerade min dåvarande arbetsgivare på en stor IT-mässa i Stockholm. I vår monter visade vi upp den senaste tekniken för hemmabio – en gigantisk TV-skärm som styrdes med trådlöst tangentbord och dito mus (ja det var typ 20 år sedan!).

Min roll var att agera inkastare till montern och föra presumtiva kunder till våra produktspecialister, som sedan demonstrerade systemet.

Bortåt eftermiddagen kom en reporter förbi och ville ha en demonstration. “Självklart”, svarade jag glatt och började följa honom in i montern. Som var tom! Våra båda produktkillar var totalt försvunna. Panik! Nu var goda råd dyra.

“Fasen, det kan väl inte vara så svårt att dema dethär”, tänkte jag efter en rapp överläggning med mig själv, och satte igång att pladdra på. Antagligen lät jag trovärdig för reportern gjorde ett snabbt telefonsamtal och ögonblicket senare dök en kameraman upp.

Samma kväll var lilla jag huvudpersonen i ett inslag från mässan i Sveriges TV4:s nyhetssändning… Gissa om jag blev vald till “veckans arbetstagare” :-D :-D :-D

Och varför berättar jag detta?

De senaste dagarna har jag funderat mycket på att vi tenderar att vara alltför blygsamma av oss, speciellt vi finländare. Ofta helt i onödan. Vi kan mer än vi tror! Vi behöver bara lura vår hjärna lite.

Vår hjärna stoppar oss många gånger från att agera. Vi tänker att vi inte är redo, att det rätta ögonblicket inte är inne eller att vi inte klarar av saken i fråga. Vi tror att vi behöver skaffa oss mer självsäkerhet, erfarenhet eller energi innan vi kan ta nästa steg.

Sanningen är dock en annan.

Har du hört uttrycket “fake it ‘til you make it”?

Forskning visar att om vi fejkar en sinnesstämning så kommer hjärnan att tro att det är sant. Om vi låtsas vara självsäkra så blir vi det. Eller glada. Eller energiska. Osv.

Och varför ska man låtsas kanske du undrar? Är inte det att agera falskt? Att ljuga? Att vara någon annan än den man egentligen är?

Nope. Vad det handlar om är att överkomma rädslor och förstärka tron på sig själv. Att gå utanför sin bekvämlighetszon med morskhet och tillförsikt.

Att agera med självsäkerhet, tills man har utvecklat den självsäkerhet som krävs för att lyckas.

Det funkar, jag lovar! Du kan tänka dig att mitt självförtroende växte med flera hundra procent den där gången när jag demade nåt som jag egentligen inte visste ett jota om och hamnade i TV-nyheterna!

Du kan överlista dina små grå och få dem att tro vadsomhelst, det kräver bara lite övning! Du kan börja redan idag att spela förtroendeingivande för dig själv och andra, och kolla vad som händer. I nästa bloggartikel kommer jag att ge fler tips på hur du gör i praktiken för att “fake it ‘til you make it”.

Eller som Pippi Långstrum sade:

“Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert!”

"Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert!" Och bra gick det :-)

Sprid lite mysfaktor på jobbet!

Jag var i full färd med att pina motionscykeln för brinnkära livet då två gubbar klev in på gymmet. Den ena, iklädd islandströja, tog sikte på roddmaskinen och den andra, utrustad med en CRC-burk, började undersöka benpressen.

Glatt småpratandes med varandra inspekterade de omsorgsfullt hur det stod till med maskinerna.

“Oj, här fattas ett lager.”

“Kolla, den här delen måste bytas ut på direkten, annars pajar apparaten inom två veckor.”

Road följde jag med deras förehavanden.

CRC-gubben märkte att de hade fått en betraktare och var inte sen att ta tillfället i akt att dra några historier.

“Den här styrkesalen byggde vi för 40 år sedan. Den var ett av de första arbetsplatsgymmen i Finland och utrustad med det bästa som gick att få på marknaden. Men vet du, med bra skötsel håller redskapen hur länge som helst.”

“En av cheferna tränade här även efter sin pension och lyfte 480 kg i benpress. Egentligen är den inte gjord för så stora tyngder, men jag sa till honom att kör på bara, jag fixar en ny om den går sönder.”

“Någon hade förresten glömt 40kg på benpressen idag, det är inte bra, då lagren inte klarar av att det ligger tyngder på dem en längre tid.”

Jag bara nickade till svar och lät honom berätta allt han hade på hjärtat, medan vi båda fortsatte med det vi höll på med – jag med mitt träningspass och han med att undersöka manickerna. Här och där gav han en liten dusch smörjmedel och putsade noggrannt med en uttjänad T-skjorta. Islandströjan, som hade blivit klar med roddmaskinen, var helt uppslukad av att testa kabelmaskinen.

Nästan motvilligt avslutade jag träningen, tackade gubbarna för att de tar väl hand om gymmet och avlägsnade mig mot omklädningsrummet.

“Ring mig om du märker nåt som behöver åtgärdas. Vi kommer ju hit regelbundet men vi kan rycka ut akut också. Mitt nummer finns på anslagstavlan därborta”, ropade CRC-farbrorn efter mig.

Genom dörren hörde jag hur de fortsatte med sitt mysiga småprat om redskapen och deras skick.

Uppiggad av detta extraordinära inslag i min workout gladde jag mig åt att få ha tagit del av hur radarparet satte ner hela sin själ i sitt arbete. De tog hand om gymredskapen som vore de små barn som kärleksfullt behöver omvårdnad. Tänk att ha hållit på med samma sak i 40 år och fortfarande vara så engagerad i sitt arbete, och så stolt över sitt jobb! Imponerande.

Kanske fäste jag extra uppmärksamhet vid dessa muntra farbröder eftersom jag precis läst undersökningen “State of the Global Workplace” och att hela 76% av arbetstagarna i Finland är oengagerade i sina arbeten…

Vi skulle nog behöva lite fler engagerade, glada gubbar som sprider mysfaktor där de går fram. Och gummor med för den delen.

Förutom CRC-gubbens nummer finns även denna fina skylt på gymmets anslagstavla

Att vara klimatsmart är inte helt lätt

Min insändare i Huvfudstadsbladet i förra veckan har fått mycket respons. Till min stora glädje – och förvåning måste jag tillägga – enbart positiv sådan :-)

Insändaren var ett ställningstagande till Li Anderssons kolumn i HBL. Jag kände att jag var tvungen att reagera på den, eftersom jag upplevde hennes resonemang som lite haltande. Vilket inte är så konstigt, då det verkligen inte är helt lätt att få fullständig information om hur man lever så klimatsmart som möjligt!

Själv är jag ofta tvungen att tänka till både en och två gånger gällande mina val i vardagen.

Li Andersson hade nog inte tänkt på att de stora passagerarfärjorna som trafikerar Finska viken och Östersjön ger upphov till signifikanta utsläpp, då man beaktar deras totala miljöpåverkan. Vesa-Matti Lahti, expert på Sitra, har jämfört koldioxidutsläppen för olika transportmedel för rutten Helsingfors-Stockholm. Enligt hans efterforskningar så är det miljövänligare att avlägga rutten med propellerplan än med passagerarfärja.

Li Andersson skriver också att hon har besökt stugan. Jag läste någonstans att hennes stuga ligger i Österbotten och exempelvis en bilresa Åbo-Vasa-Åbo åsamkar 140 kilo koldioxidutsläpp per person.

I svenska konsumentverkets lista över hushållens årliga klimatutsläpp kommer bilbränsle på första plats:

1. Fordonsbränsle

2. Kött

3. Kläder & skor

4. Mejeriprodukter

5. Bröd & spannmålsprodukter

6. Restaurang, kafé & bar

7. Flyg

8. Frukt & grönsaker

9. Buss, spårvagn & tunnelbana

10. El

I min strävan att leva miljövänligt är biltransporterna mitt största dåliga samvete.

Vi bor långt ute på landet utan ändamålsenlig kollektivtrafik, vilket innebär att vi nästan dagligen kör med två bilar. För tillfället undersöker jag möjligheten att byta till elbil, detta tål dock kollas upp noggrannt för nyligen har jag stött på rapporter som visar att elbilar har större koldioxidavtryck än traditionella bilar. Den största orsaken är tydligen att batteritillverkningen förorsakar stora koldioxidutsläpp.

I min insändare berättade jag att vi har klimatkompenserat för våra flygresor. Det innebär att man betalar en extra avgift som går till projekt (främst i utvecklingsländer), som ska minska koldioxidutsläppen motsvarande flygresans utsläpp. Projekten kan t.ex. utgöra plantering av nya träd, så kallade kolsänkor, eller utbyten av mindre hållbara sätt att producera el eller värme till mer miljöanpassade alternativ som bidrar till minskade emissioner. Detta kan du göra exempelvis på klimatkompensera.se eller ilmastoapu.fi.

Vi har även kompenserat för familjens klimatpåverkan för ett helt år.

Sluta slänga mat!

I vårt välfärdssamhälle slängs enorma mängder mat, i Sverige hamnar 710.000 ton mat årligen i hushållens sopor. Det motsvarar ca 50 kilo koldioxidutsläpp per person. I min familj kastar vi så gott som aldrig bort käk. Rester utnyttjas nästa dag, fryses in eller så får katten smörja kråset. Vi har även börjat rädda matvaror som annars skulle slängas bort och handlar ofta på Matsmart. Matsmart har förresten i Finland hittills räddat 527 ton mat motsvarande 811 ton koldioxidutsläpp!

Bör tilläggas att min avsikt inte är att racka ner på Li Andersson. Ej heller att påstå att jag är felfri. Jag är ingen miljöexpert och lär mig hela tiden mer om människans klimatpåverkan och hur vi kan minska den. Om jag lyckas åstadkomma några kaffebordsdiskussioner som får deltagarna till eftertanke och ens en liten ökad medvetenhet om miljön så är jag tacksam.

Våra klimatutsläpp påverkas av många olika faktorer som behöver beaktas om vi ska minska på föroreningarna. Flyg är en av dem och självklart håller jag med om att vi bör fundera på hur människosläktet ska reducera flygtrafiken. Men det finns så mycket annat gemene man kan göra, såsom att begränsa köttkonsumtionen, välja närproducerat, köpa frukt och grönsaker enligt säsong samt handla kläder, kärl och möbler på loppis, sluta slänga mat… Vad är ditt bästa tips?

Katten kalasar på överbliven havregrynsgröt :-)

3 insikter jag gjorde år 2018

Året 2018 var en enormt trevlig bekantskap. Jag kan bara konstatera – vilket givande år det var!

Ett år som för mig inneburit en sprillans ny yrkesbana. Ett år då jag äntligen tillåtit mig själv att dra ner på mitt livstempo. Ett år av värdefulla insikter – här kommer tre av dem:

1. Produktivitet ≠ synliga prestationer

I över 20 år var jag väldigt bra på att ständigt producera saker. Under min tid som marknadsförare födde jag fram kampanjer, webbinnehåll, kundseminarier etcetera på löpande band. Att jobba som marknadsförare är ett väldigt synligt arbete – alla kan se om du uppdaterat hemsidan eller inte och hur många deltagare du lyckats locka till kundkvällen.

I maj var det slut på synligheten, eller åtminstone reducerades den till en bråkdel, då jag gick från marknadsföring till strategisk HR. Så konstigt det kändes att inte hela tiden spotta ur sig seminarieinbjudningar, nyhetsbrev eller kampanjtexter! Det kändes som att jag inte åstadkom någonting! Vilken beklämmande känsla för en person som alltid tänkt på sig själv som en sk “doer”!

För att råda bot på denna känsla började jag skriva ner allt jag gjorde under arbetsdagarna. Det blev långa listor, mina dagar fylldes av allt från små, men ack så viktiga medarbetarsamtal, till utvärderingar av rekryteringsfirmor. Efter två månader hade jag vant mig vid min nya roll och lättad kunnat fastställa att jag är precis lika produktiv som tidigare, även om outputen inte är konkreta alster eller synlig för alla.

Vad innebär produktivitet för dig?

2. Vi kan inte säga vad vi menar

Detta påstående har jag lånat av kommunikationsexperten Antoni Lacinai. Under året har jag funderat mig galen över hur svårt det är med informationsutbyte personer emellan, och hur det är möjligt att det jämt uppstår missförstånd till höger och vänster, ibland helt enorma sådana. Antoni har studerat kommunikation i 25 år och kommit fram till att det helt enkelt är omöjligt för oss människor att säga vad vi menar.

Sin tes baserar han på att vår hjärna är ett virrvarr av tankar och det som kommer ut är inte exakt vad vi menar. Tankarna passerar många filter från hjärnan till munnen och när vi väl formulerar tankarna i ord så är de förvrängda, generaliserade och ofullständiga. Den du pratar med har likadana filter och vips! så är missförståndet ett faktum. Jag kan inte annat än att hålla med, så ofta som jag kommer på mig själv med att säga nåt annat än vad jag egentligen menar!

Men visst  kan man lära sig att bli en bättre kommunikatör – i ett kommande inlägg ska jag ge mina bästa tips!

3. Du kan höra mycket om du lyssnar

Att jobba som marknadsförare i IT-branschen är nog ett av de mest hektiska yrken man kan hålla på med; en kombination av att IT-marknaden är ständigt föränderlig och att marknadsförare måste vara steget före. Denna profession har dock passat mig som hand i handske, enär jag till min natur har ett högt tempo och gillar att springa fort.

En speedad rytm medför emellertid vissa nackdelar. En av dem är att jag ofta har haft för bråttom för att hinna lyssna. I min nya HR-roll har jag saktat ner betydligt. Och HEUREKA vilka förundeliga ting det sker! Bara genom små förändringar i mitt sätt att vara har jag fått människor att öppna sig på ett helt annat sätt än tidigare. Att vänta en halv minut extra efter att ha ställt frågan “Hur har du det?” Att vara fullständigt närvarande och visa att "jag intresserar mig för dig och hur du mår". Att signalera att "jag har gott om tid att lyssna på dig, och just nu är du det viktigaste för mig".

Så här kommer ett hett tips för 2019: sakta ner och ta dig tid att lyssna så ska du få se att du hör så mycket mer!

Gott Nytt År kära läsare - vilka insikter kom DU fram till år 2018???