Så ordnar du den perfekta kickoffen – fem tips

Innan vi vet ordet av är ett år igen till ända och det blir dags att kicka igång ett nytt. Att samla hela personalen till en kickoff eller uppstartskonferens efter jul och nyår är nåt jag verkligen rekommenderar. Det är en utmärkt start på det nya året och ett tillfälle att sprida inspiration och arbetsglädje till alla medarbetare.

Det företag jag jobbar på – Pedab – arrangerade istället sin kickoff i september efter att alla kommit tillbaka från semestern, även det en fördelaktig tidpunkt. Att komma igång med fart efter sommaren är ju inte helt fel.

Jag hade äran att få vara en del av den arbetsgrupp som ordnade kickoffen. Det var ett slitsamt men oerhört roligt och berikande projekt! Slutresultatet var över förväntan och vi fick en minnesvärd sammankomst tillsammans med 100 medarbetare från hela Norden, Baltikum och Frankrike.

Om du är en av dem som just nu sitter och letar tips till er uppstartskonferens, läs vidare för här kommer mina fem bästa råd för hur du lyckas så bra som möjligt!

1. Formulera en målsättning

Vad vill ni uppnå med kickoffen? Detta bör vara kristallklart, annars blir det omöjligt att planera programmet. De flesta uppstartsevent har ett tudelat syfte: 1) Att delge riktningen för det kommande året - kickoffen är det utmärkta tillfället att uppdatera alla medarbetare på företagets vision, mission, värderingar, strategi och målsättningar. 2) Att förstärka teamkänslan och inspirera.

Gör i samma veva även upp en budget, så att ni vet om ni kan ta hela gänget på safari till Kenya eller om ni får nöja er med att samlas på en konferensanläggning i närheten, inte fy skam det heller.

2. Fördela arbetet

Utse en arbetsgrupp som består av personer med olika styrkor så att de kompletterar varandra. Vårt projektteam bestod av tre medlemmar – en hade hand om resor och logi, en annan var ansvarig för den formella agendan med alla föreläsningar och talare, och den tredjes uppdrag (=mitt) var att fixa teambuilding-aktiviteterna och middagarna. Till teamet hörde även vår VD, vilket var perfekt, för det behövs någon som har mandat att ta snabba beslut.

Alternativt kan ni förstås ta hjälp utifrån, om ni känner att ni inte själva har tid att få allting på plats.

Projektgruppens första uppgift blir att göra upp en projektplan med arbetsuppgifter, ansvariga och deadlines. Kom även överens om veckovisa avstämningar.

3. Balansera nytta och nöje

Nästa steg är att göra en preliminär agenda för eventet. Tänk på att skapa en bra balans mellan formellt (föreläsningar och workshops) och informellt program (teambuilding aktiviteter och middagar). En väl beprövad och fungerande dagordning är att köra formellt program fram till ca kl 15, fortsätta med teambuildning och avsluta med middag. Om budgeten tillåter så rekommenderar jag minst en övernattning, för det är oftast på kvällarna under friare former som de bästa diskussionerna uppstår.

4. Kvalitetssäkra

Att kvalitetssäkra är nåt jag lärt mig efter att ha ordnat hundratals events genom åren. Besök stället för kickoffen i förväg och försök få en känsla för hur det kommer att fungera med logistik, mat, teknik osv. Träffa föreläsarna och gå igenom vad de ska säga. Be in powerpoints i god tid och se till att de ser bra ut, både vad gäller utseende och innehåll. Gör ett körschema med tidpunkter och ansvariga. Var på plats innan eventet börjar och testa tekniken. Dubbelkolla bokningar, måltider, transporter…

5. Inspirera

I värsta fall blir kickoffen ytterligare ett slentrianmässigt ordnat event fyllt av intetsägande powerpoints och tomma ord. I bästa fall en minnesvärd sammankomst som stärker gruppen och skapar ny arbetsglädje. Välj därför föreläsare och annat program med omsorg så att allt stödjer syftet med kickoffen. Se till att varje presentation ger det lilla extra. Fixa aktiviteter som inte bara är roliga utan som har en större mening och bygger upp gemenskapen. Ta in en entusiasmerande inspirationstalare för att ytterligare förstärka ert syfte med konferensen.

Vi hade Colin Moon som inspirationstalare. Han var fenomenal och vi fullkomligen vred oss av skratt. Hans budskap var dessutom helt i linje med en av våra målsättningar för kickoffen; att ge redskap för att förbättra kommunikationen över lands- och kulturgränserna.

Eller varför inte anlita en mentaltränare som inspirationstalare?

Ett tacktal under middagen hör också till en lyckad kickoff!

Alive and kicking!

Äntligen! Alla ni läsare som väntat på en uppdatering från mig och surfat in på bloggen var femte minut – ni kan andas ut nu! Ni har inte väntat förgäves.

Orsaken till tystnaden är vardaglig – tiden har helt enkelt inte räckt till! Mitt liv utanför bloggen har varit glädjande rikt på de mest varierande händelser och det har hänt en hel massa roligt sen jag sist skrev. Bland annat har jag ordnat en hejdundrande kickoff för 100 kolleger, deltagit i historiens första mentalträff och uppfunnit en supersmaskig kaka, det du!

Följaktligen kommer ni inom kort att få ta del av mina bästa tips för kickoffer, vad mentalträff innebär och receptet på den fantastiska kakan :-) För nu har jag ett uppdämt behov av att skriva av mig!

Om allt går som jag tänkt mig så behöver ni inte vänta lika länge på nästa bloggartikel. Konstigt nog verkar den kommande tiden vara lugnare, trots att vi närmar oss jul och årsslut, med allt vad det innebär med att avsluta det här året på ett elegant sätt samtidigt som man ska planera nästa år på ett lika elegant vis.

Nåväl, detta var bara ett kort inlägg för att berätta att jag lever och mår bra – i allra högsta grad!

Stay tuned!

Jag har även hunnit med att vara julgumma, till mina kollegers stora förtjusning (?)

Hur skaffar man nya vänner i vuxen ålder? Här är tre tips!

Har du någonsin känt dig ensam? Det är du inte ensam om!

En femtedel av finländarna känner sig ofta – eller  ständigt – ensamma. Det innebär att ungefär en miljon finländare lider av ensamhet!  

Det är sorgligt, men helt förståeligt, som jag skrev i mitt förra inlägg.

Det är lätt hänt att det blir så när vi rusar fram genom livet.

Grundskolekamrater byts mot studiekompisar som byts mot familjeliv och arbetskarriär. Då vi är mitt uppe i allting kan det vara utmanande att hinna hålla kontakten med vännerna. Så småningom går dock livet in en lugnare lunk. Barnen blir så stora att de inte längre behöver tas hand om stup i kvarten. Arbetet rullar på och man har flyttat in i det egenbyggda drömhuset. Äntligen har man tid för kompisar igen!

Men vem ska man ringa när man vill ta ett glas vin efter jobbet? De två barndomsvännerna man jämt hängde med bor långt borta. De två studiekompisarna likaså. Kusinen man hade mycket gemensamt med är fembarnsmor och har fullt upp. Gamla kolleger man gillade att umgås med har man glidit ifrån.  

Precis så var det för mig för några år sedan.

Jag försökte återknyta vänskapen med ett par gamla vänner i närheten, men de var i sin tur mitt uppe i livet och hade inte tid.

Jag kände ett starkt behov att att utöka min umgängeskrets. Genom att aktivera mig lyckades jag med konststycket att skaffa nya vänner!

Här kommer mina tre bästa tips för att hitta nya kompisar i vuxen ålder:

1. Gå en kurs eller börja en ny hobby

Att träffa personer med samma intressen som du själv är häftigt. Mental träning har varit mitt stora intresse sedan länge, och för ett par år sedan anmälde jag mig till en utbildning till mental tränare. På kuppen fick jag ett gäng nya, otroligt fina vänner!

Vad är du intresserad av? Nuförtiden finns det kurser och klubbar för allt mellan himmel och jord – fotografering, matlagning, möbelrestaurering, mopedmeckande, italienska, dans, segling, hunddressyr…

En kommentar: somliga har lättare att släppa folk inpå livet och för andra tar det lite längre tid. Om du är av den långsammare sorten så lönar det sig att gå med i en klubb som träffas en gång i veckan under en längre tid. Är du däremot snabb med att knyta nya vänskapsband så kan det räcka med att delta i en veckoslutskurs.

1. Använd nätet

Heidi Hyytiäinen, som var trött på att vara allena, grundade en facebook-grupp med namnet “Yksinäiset yhteen” (Ensamma ihop). Gruppen erhöll mycket publicitet och Heidi fick en hel drös med nya bekantskaper, varav några har blivit nära vänner. “Idag vet jag vem jag ska ringa när jag behöver någon att fika med eller ta en promenad med”, säger Heidi.

Jag vill dock höja ett varningens finger gällande sociala medier – de kan även göra att vi känner oss ännu mer ensamma. Vi får lätt den uppfattningen att alla andra har mycket mer kompisar än vad vi har, eftersom folk har en tendens att lägga upp bilder på facebook då när de har varit med om nåt roligt i sällskap med andra. Tänk på att många visar upp en glad, social fasad på sociala medier och den behöver inte alls stämma överens med verkligheten.

1. Gå med i vänverksamhet eller bli en stödperson

Frivilligarbete inleder man oftast för att man vill hjälpa andra – men märker snart att man får lika mycket tillbaka, om inte mera. Det finns många organisationer som ordnar vänverksamhet och som behöver stödpersoner; Röda Korset, Rädda Barnen, Folkhälsan, Vardagshjälpen…

”För många blir det så att de går med i frivilligarbete just för att de vill hjälpa, men där träffar de så många bra kompisar att det blir ett viktigt skäl att fortsätta arbetet”, säger Heini Lumio som arbetar som frivillig för Röda Korset.

Tänk på att satsa på att ge ett bra första intryck, utrusta dig med ett leende och var en god lyssnare!

Lycka till!

Mysig kaffestund med nyfunna vänner på mentaltränarutbildningen

Ring en vän idag - och lev längre!

Vi behöver vänner. De är till och med livsviktiga för oss! Sociala relationer är avgörande för hälsa och välmående, och undersökningar visar att människor med starka relationer lever längre.

Jag hade förmånen att tillbringa förra helgen med en kär barndomsvän.

Hon bor på andra sidan jordklotet och vi har tyvärr inte möjlighet att träffas så ofta. Men när vi gör det så återknyter vi vänskapen på studs och fortsätter där vi förra gången slutade. Det är en härlig känsla.

Det var fint att påminnas om hur speciellt det är med barndomskompisar – de vet allt om dig och älskar dig ändå. Det gemensamma förflutna formar ett unikt band. I bästa fall är det ett vackert pärlband bestående av många små pärlor, glimtar från barndomens och ungdomens lyckliga stunder. Alla äventyr man upplevde, alla hemligheter man delade, alla skratt man kiknade av…

Jag är så lycklig och tacksam över min barndomsvän, samt alla andra fina vänner som finns nära mig.

Nu låter det som om jag skulle ha nära vänner i långa banor, men riktigt så är det ju inte. Visst finns det gott om bekanta, men Vänner kan jag nog räkna på ena handens fingrar. Det är dom som finns där för mig i vått och torrt, i med- och motgång. Det är dom som skrattar med mig och gråter med mig. Det är dom som accepterar mig som jag är och som jag helt kan vara mig själv med.

Det är dock inte alla förunnat att ha ens 1 nära och kär kompis.

Enkäter visar att 13,5 procent av svenskarna inte har någon nära vän och 26 procent av finländarna har känt sig ensamma.

Det är sorgligt. Samtidigt är det förståeligt att det kan bli så. Vi flyttar från barndomsorten och forna kompisar skingras för vinden. Sen blir vi upptagna av Livet, då familjebildande och karriärbyggande ofta gör att vi inte hinner hålla kontakt med folk. Plötsligt står vi där utan vänner.

Hur gör man då? Man kan ju inte gå fram till första bästa person som ser trevlig och snäll ut, knacka dem på axeln och fråga om de vill bli polare.

I min nästa bloggartikel ska jag dela med mig av mina bästa tips för att skaffa nya vänner på äldre dar.

Under tiden så vore det trevligt om du, kära läsare, delar med dig av dina tankar om ensamhet och/eller råd hur man skaffar nya vänner!

Dessutom: Ring en vän idag!

Ditt samtal kan vara avgörande för din kompis' välmående! Får man tro forskningen så kommer ditt samtal till och med att bidra till att både du och din vän lever längre.

Ta upp telefonen nu på en gång och ring en kompis!

Läckra nässelvåfflor utan gluten och mjölk

Det var under studietiden som min mage började krångla. Diagnosen blev magkatarr och stundenthälsans läkare gav order om mer motion och hälsosammare kost.

Detta hade han mage (!) att säga till en toppidrottare som tränade 10 ggr i veckan samt tillämpade en för tävlingsidrottare anpassad diet… I ett försök att äta ännu hälsosammare testade jag att lämna bort rött kött ur kosten, vilket tycktes hjälpa.

I flera år fungerade magen fint, men så småningom kom nya symptom smygande.

Ballongmage, sura uppstötningar, uppkördhet… Efter många och långa undersökningar diagnostiserades jag med diafragmabråck och IBS (Irritabel Bowel Syndrome).

Mediciner mot magsyra och naturmedel mot IBS hjälpte föga. Följaktligen började jag igen experimentera med kosten. Först rök kaffet, varvid en liten förbättring kunde skönjas. Nästa i tur att stryka på foten var vete, och därefter allt annat som innehåller gluten. Även här kunde jag konstatera att magen tackade. Helt nöjd var den dock inte och uttryckte fortfarande rätt ofta sitt missnöje i form av ballongmage.

Bortlämnandet av mjölkprodukter blev vändpunkten.

Efter att ha uteslutit mjölkprodukter ur kosten skedde en klar förbättring. Ballongmagen dyker fortfarande upp nu och då, men inte alls lika ofta som förut.

På köpet gjorde jag en mycket trevlig upptäckt - det finns en massa goda produkter som man kan använda istället för mjölk! I kaffet (ja jag har kunnat börja dricka kaffe igen, hurra) och på flingorna (de glutenfria) häller jag havredryck, kvällsmålet består av naturell sojayoghurt med bär och nötter, och risgrynsgröten gör jag på kokosmjölk. Så gott!

Eftersom jag njuter av att experimentera i köket så passar det mig alldeles utmärkt att testa nya produkter och recept. Detta kombinerade jag igår med mitt stora intresse för att utnyttja vad naturen har att erbjuda, då jag lagade nässelvåfflor. Resultatet blev fantastiskt lyckat – de frasigaste våfflor jag någonsin smakat!

Så här gjorde jag:

Gluten- och mjölkfria nässelvåfflor

• ca 1 liter nässlor (plocka späda blad)

• 200 g smält smör

• 3 ägg

• 4 dl havredryck (jag använde Oatlys iKaffe)

• 3,5 dl rismjöl

• 1,5 dl maizena

• 4 tsk bakpulver

• 1 tsk salt

• 1 msk indiansocker (går bra även med vanligt socker, indiansocker är lite nyttigare)

Förväll nässlorna ca 3 min. Sila bort vattnet. Blanda alla torra ingredienser. Vispa upp äggen, rör ner det smälta smöret, havredrycken och de torra ingredienserna. Klipp ner nässlorna. Blanda väl. Värm våffeljärnet, smörj det med lite smör och grädda våfflor. Servera med färska bär eller sylt och grädde.

Hoppas våfflorna gör lika stor succé hemma hos dig som de gjorde i vår familj!

Testa att göra lite nyttigare våfflor - och godare!

Så hjälper du dina barn till framgång i skolan – och livet!

Ledaren i torsdagens Hufvudstadsbladet gjorde mig mycket glad. Under rubriken “Våga misslyckas och lär dig!” skriver chefredaktör Susanna Ginman om ett mycket intressant forskningsprojekt i finländska skolor. Projektet baserar sig på psykologiprofessor Carol Dwecks teorier.

Själv blev jag bekant med Dwecks läror för drygt ett år sedan, då en kär vän gav mig boken “Mindset – du blir vad du tänker”. I boken beskriver Dweck sin forskning, genom vilken hon har kommit fram till att det finns två typer av människor – de som har ett statiskt och de som har ett dynamiskt tankesätt.

De som har ett statiskt förhållningssätt till livet anser att människans egenskaper är medfödda och oföränderliga. De som däremot är utrustade med ett dynamiskt förhållningssätt tror på att var och en kan utvecklas och förändras, och är dessutom villiga att anstränga sig för att lära sig nya saker.

Boken påverkade mig starkt.

Modstulen insåg jag att jag hela livet har gått omkring med ett statiskt tankesätt. Till all lycka varade modstulenheten inte länge. Dwecks bok gav hopp om att det går att förändra ett statiskt mindset till dynamiskt.

Boken gav mig ytterligare en tankeställare. Jag var tvungen att erkänna för mig själv att jag höll på att uppfostra mina barn till ett statiskt förhållningssättsätt. Ofta sa jag till dem “Så smart du är”, till exempel när de hade löst en svår matematikuppgift. Men ett dylikt beröm av barns intelligens leder till att de lätt invaggas i tron att de är genier som inte behöver anstränga sig, samt att de blir rädda för misslyckanden. Istället bör man betona inlärningen och säga saker som “Märker du så mycket du har gått framåt nu när du har ansträngt dig och lärt dig ett nytt räknesätt”.

Jag ändrade min uppfostringsteknik på studs.

Drygt ett år senare är jag otroligt tacksam för att boken korsade min väg. Att i ett års tid ha tillämpat Dwecks läror på mina barn har helt klart lyft deras självkänsla. De är inte längre lika rädda för misslyckanden, då de börjar förstå att bakslag hjälper dem att utvecklas. Dessutom orkar de anstränga sig mer för att lära sig nya saker.

Eftersom jag med egna ögon sett de goda resultaten av att skapa en atmosfär där lärande och utveckling uppmuntras gör det mig mycket glad att detta nu kommer att testas i finländska skolor! Jag önskar professor Kirsi Tirri enormt lycka till med projektet! Om allt går väl kommer vi att få se fler sporrade och motiverade finländska barn i framtiden.

Jag kan varmt rekommendera alla att bekanta sig med Carol Dwecks teorier! De väcker tankar - såsom för mig för drygt ett år sedan

Att designa och bygga ett staket på en dag!

De senaste veckorna har jag varit full av nya idéer. De har bubblat fram en efter en från ingenstans.

Det är härligt att få känna en sån våg av kreativ energi. Det är bara att låta sig svepas med och hoppas att det blir en lång dyning som man kan surfa på länge, länge.

Till mina små egenheter hör att när jag får en idé så vill jag verkställa den på en gång. Jag blir så himla ivrig och kan inte bärga mig innan jag ser resultatet. Jag fixar och donar och har svårt att pausa före allt är klart.

Den här helgen har jag förverkligat en vision som plötsligt dök upp.

För några år sedan fick jag en hög med gamla kärrhjul och störar som en gång i tiden tillhört min kära mormor och morfar. Såväl kärrhjulen som störarna har sedan dess bott bakom garaget och sörjt svunna tider då de fick arbeta på bondgården. Ända tills idag, då de blev utsläpade i solskenet och återigen erhöll en viktig uppgift – som staket!

Nu står de på parad och bringar glädje genom sin åldriga skönhet som jag aldrig tröttnar att beundra.

Det blev många timmar i trädgården den här helgen men det var det värt! Som sig brukar föddes nya idéer under projektets gång. En stor tall fick se sina sista dagar och gav vika under motorsågens vassa bett, kvar blev en stubbe som ska bli till bord. Nästa helgs idéförverkligande måhända?

Lite fixande till och mitt egendesignade staket är klart!

Drömmen som blev sann

Som ung landslagsidrottare på 80-90-talet var det inte mycket tal om vad som skedde mellan öronen. Antingen var man en vinnarskalle eller så inte.

Efter avslutad idrottskarriär blev jag alltmer intresserad av den mentala biten. Ju mer jag läste om ämnet desto mer fascinerad blev jag. I studie efter studie påstods till exempel att topprestationer handlar till 70-80 procent om mental kapacitet. Varför hade ingen berättat det för mig när jag tävlingsidrottade??

Ännu intressantare blev det när jag förstod att man kan träna upp sin mentala styrka. Kanske vinnarskalle inte är något man föds till, utan något man kan träna sig till?! HEUREKA vilken tanke!

En dröm började gro i mig.

Tänk om jag en dag kunde få hjälpa idrottare och vanliga människor att bli mentalt starkare!

Så kom livet i vägen. Småbarnsår, husbyggande, jobbkarriär… Tills plötsligt en dag för två år sedan, då en blygsam tidningsannons fångade mitt intresse: “Utbilda dig till mental tränare”. Drömmen vaknade till liv igen, tillsammans med en stark känsla av att NU skulle drömmen bli sann.

Idag, två år senare, kan jag titulera mig mental tränare! Det känns alldeles alldeles underbart!

Under utbildningens gång har mitt liv synats i sömmarna – av mig själv :)

För att bli mental tränare och kunna hjälpa andra, har jag varit tvungen att ställa mig viktiga livsfrågor. Vilka är mina värderingar i livet? På vilket sätt hanterar jag stress? Hur kan jag bli mer motiverad?

Som en följd har jag utvecklat en större, inre ro. Tidigare lät jag mig alltför lätt rubbas av berg- och dalbanan i den hektiska och krävande vardagen. Nuförtiden besitter jag ett skönt själsligt lugn, som inte ger efter i första taget.

Vad är DIN dröm?

Att följa sina drömmar kan kännas läskigt. Det finns dock massor med orsaker till att göra det – du blir rik på erfarenheter, du växer som människa och ditt liv får en ny mening.  Kanske finner du vägen till ett ökat inre lugn som jag gjorde?

Så vänta inte med att börja uppfylla din dröm, utan ta första steget redan idag! Det behöver inte vara nåt stort steg, börja med ett pyttelitet och du ska se att livet känns roligare.

Jag skulle bli glad över att höra vad just din dröm är, kommentera gärna nedan :)

Hufvudstadsbladet 18.05.2017

Har du bra förslag på examenspresenter?

Igår skickade jag in de allra sista inlämningsuppgifterna för min mentaltränarutbildning. Tänk att om bara en och en halv vecka blir jag klar med hela utbildningen!

Det blev intensivt med studierna på slutrakan för att jag skulle hinna få allting inlämnat. De senaste veckorna har jag suttit med näsan i en bok mest hela tiden. Ibland har jag slitit mig loss för att fixa mat till familjen, för att sedan krypa tillbaka in under flitens lampa.

Under det ett och ett halvt år långa studieprogrammet har många aha-upplevelser, insikter och slutsatser sett dagens ljus.

På grund av den häftiga studietakten på slutet så känns det just nu som “information overload” i min hjärna. Kommer nog att behöva lite tid för att strukturera upp allt jag lärt mig samt framförallt hur jag ska använda all denna nya kunskap på bästa sätt.  

Idag när jag gick omkring och kände mig nöjd över att allt är inlämnat så slog det mig plötsligt att jag måste ju belöna mig själv med en examenspresent, så flitig som jag har varit!

Vad skulle det kunna vara? Har du några bra idéer kära läsare?

Hurraa om en och en halv vecka kan jag titulera mig mentaltränare!!

Nu har jag gjort en förbluffande upptäckt! Jag är mer stressad hemma än på jobbet!

Visst har jag läst om undersökningar som säger att kvinnors stressnivåer stiger efter jobbet när de kommer hem till alla väntande hushållssysslor, men jag har inte känt mig träffad. Eftersom mitt arbete är väldigt krävande och innebär konstant förändring, högt tempo och stor variation i arbetsuppgifter så har jag tänkt att den största belastningen på mig sker under arbetstid och inte hemma.

Men nu har jag bevis på det motsatta!

Jag har nämligen testat en stressring i två veckors tid.

Ringen, som tagits fram av finska Moodmetric, håller koll på stressnivåerna. Det gör den genom att mäta hudkonduktansen, alltså kroppens förmåga att leda ström – när man är stressad svettas man och då leder huden mera ström.

Mätresultaten laddar man ner till en app och får via den en sammanfattning på hur stressnivåerna varierat under dygnet. Något jag tyckte att det var mycket intressant att följa med!

Under de två veckorna gjorde jag tre fascinerande iakttagelser. Den första var alltså dethär med att stressen sköt i höjden när jag kom hem från jobbet. Jag förstår nog varför. “Hej mamma, så bra att du kom hem, jag har matteprov imorgon och behöver hjälp”. “Hej mamma, så bra att du kom hem, den här blanketten ska fyllas i och den borde ha varit inlämnad igår”. “Hej älskling, så bra att du kom hem, finns det någon mat?”….

Den andra upptäckten var att minst jäktad var jag när jag var i “flow”-tillstånd.

Då jag var djupt koncentrerad på någon arbetsuppgift sjönk stressnivån markant. Detta stämmer bra överens med vad forskare kommit fram till när de undersökt fysiologiska reaktioner under flowtillstånd; andningen blir långsammare och djupare och liknar en mediterande persons andhämtning.

Den tredje insikten hade med med återhämtning att göra.

Ringen kan inte skilja mellan positiv och negativ stress, eftersom kroppen reagerar likadant då man är engagerad eller ivrig som när man är jäktad eller orolig. Men oavsett vilket, så behöver kroppen ändå återhämta sig.

Jag är så lyckligt lottad att jag sover mycket bra, så oftast får jag tillräcklig vila genom sömnen. Dock fanns det även dygn då jag inte kom ner till ett tillräckligt lågt stressmedeltal, så detta med att ta igen mig är nåt jag behöver fästa mer uppmärksamhet vid. Man kan t.ex. göra avslappnings- eller mindfulnessövningar för att varva ner efter en intensiv dag.  

Så vad kan vi lära oss av detta?

1. Det är viktigt att lära sig att känna igen sina egna stressmönster. Vad är det som förorsakar mest påfrestning i ditt liv? Kan du undvika eller ändra på de situationerna? Kanske be barnen vänta en halv timme med sina önskemål efter att du kommit hem så att du hinner koppla av med en kopp kaffe och dagens tidning?

2. Försök tänka ut vad är det som gör att du kommer in i “flow”-tillstånd och planera in tid för sådana saker i ditt liv. För mig är det t.ex. när jag läser en bra bok, skriver eller syr.

3. Se till att du får tillräckligt med återhämtning. Stress är inte farligt om man bara ser till att vila tillräckligt. Om man går upp i varv, även om det är en bra känsla, så måste man varva ner efteråt, annars kan positiv stress utvecklas till negativ.

Första steget till att minska på och förebygga stress är att förstå de mekanismer, både interna och externa, som sätter igång dina stressreaktioner. För detta kan jag varmt rekommendera Moodmetric-ringen. Den är ett enkelt och välfungerande sätt att lära sig mer om vad som förorsakar stress just i ditt liv. 

Till vänster en dag då jag satt och skrev texter för en kampanj och hade flow, till höger en dag då jag hade huvudet fullt med idéer och var kreativ.