Ta en tupplur – och bli smalare, snyggare och gladare på köpet!

Mina barndoms julhelger firade jag alltid hos mormor och morfar. Det var lyckliga tider. Jättelyckliga. Bortsett från en sak...

Efter lunchen skulle alla “vila middag”, även barnen, varje dag. Det var en oerhört svår uppgift för en liten tös i bästa spring-i-benen-ålder. Jag led verkligen när jag låg där på den utdragbara soffan och följde med hur minuterna långsamt segade sig fram. Att sova mitt på dagen var i särklass det dummaste man kunde komma på, tyckte jag då!

Några år senare blev dagssömnen min bästa vän.

I ungdomen kretsade mitt liv kring idrott och under många års tid tränade jag två gånger per dag. Under ett landslagsläger ändrades min inställning till tupplurer för alltid. Jag minns inte vem den utomordentligt kloka föreläsaren på lägret var, däremot kommer jag mycket tydligt ihåg vad han sa:

”Att sova mellan träningspassen har samma effekt som doping.”

Gissa vem som från och med den stunden började “dopa sig”?  Var och varannan dag snarkade jag gott mitt på ljusan dag. Skönt var det och förbättrade resultaten gjorde det.

Det är nämligen under vilan, utanför träningspassen, som fysiken utvecklas. Hårt tränande personer behöver dock 1-1,5 timmes sömn, eftersom det är först under djupsömnen som utsöndringen av tillväxthormon tar fart på allvar och blodtillförseln till musklerna ökar.

Men små sovstunder gör gott även för icke-idrottare.

Dessutom behövs det inte timtals av sömn, tvärtom så räcker det med en kort slummer. Du har kanske hört talas om “power nap”; en liten blund nu och då ger mer energi och har en positiv inverkan. Inte bara på fysiken, utan den för med sig en rad hälsoeffekter även på det mentala planet. Tuppluren bland annat:

• sänker blodtrycket

• förebygger stress och utbrändhet

• förbättrar minnet och inlärningen

• höjer kreativiteten

• får dig mer alert

• gör dig snyggare!

I hopp om att den där sista punkten en vacker dag ska gå i uppfyllelse fortsätter jag desperat att ta min dagliga siesta närhelst jag har möjlighet till det…

Skönhetssömn har förresten att göra med att det är under sömnen som hudens celler reparerar och förnyar sig. Det finns även forskning som visar att man kan sova sig smal. Det beror på att för lite sömn påverkar ämnesomsättningen negativt samt leder till en obalans mellan hunger- och mättnadshormonerna, vilket triggar oss att äta mer. En middagslur kan alltså till och med hjälpa dig att gå ner i vikt.

Så ha absolut inte dåligt samvete om du gillar att ta en tupplur ibland. Om någon undrar vad du håller på med när du ligger där på soffan så kan du säga “stör mig inte, jag bantar”.

Under årens lopp har jag utvecklat en sovtalang som heter duga - kan i princip ta en power nap var som helst och när som helst, som t.ex. här innan festen ska börja.

PS. För mig har små sovstunder på dagen enbart haft positiva effekter, men vanan lämpar sig inte för alla. Om du t.ex. lider av insomnia ska du vara försiktig med att ta tupplurer, eftersom de kan leda till ännu större problem att somna på kvällen. Läs mer t.ex. på Sleep Foundations sidor.

Trött på brutna nyårslöften? Här kommer tips på roliga löften!

Äh, det sket sig i år igen.

Brukar du tänka så några veckor eller månader in på det nya året? Det är du inte ensam om. Undersökningar visar att 80-90% av alla nyårslöften bryts.

Vad säger du om vi skulle ta och ändra lite på statistiken?

Problemet med nyårslöften är att de oftast handlar om att bryta en dålig vana – sluta röka, gå ner i vikt eller förvandlas från soffpotatis till hurtbulle över en natt. Sådana beslut kräver rätt tillfälle, förutsättningar och sinnesstämning. Då man vaknar upp efter nyårsaftonens svirande är det inte läge att äta sallad och börja stormbanta, när det man suktar efter allra mest just då är en fettdrypande salamipizza, nersköljd med coladryck!

Att ändra på problembeteenden är stora beslut som bör fattas när man är mogen för en förändring, men inte för att det blir ett nytt år.

Ge dock inte upp traditionen med nyårslöften! Undersökningar visar nämligen också att de som gör sådana får en ökad självkänsla, är hoppfullare och mår bättre (dock har jag ännu inte hittat någon undersökning som visar hur man mår efter att ha brutit sitt nyårslöfte...).  

Så om du fortfarande är av den åsikten att nyårslöften är någonting för dig, här kommer ett tips:

Satsa i år på angenäma nyårslöften!

Gör det lätt för dig att infria dina beslut – gör sådana som det är enkelt att hålla, ja till och med roligt! Här kommer några exempel:

• Jag lovar att i år komma ihåg vår bröllopsdag och att överraska min äkta hälft med kaffe på säng (OBS! lägg in dagen i kalendern och aktivera alarmet minst en dag i förväg!!).

• Jag lovar att sova mer! Tupplurer är bra för hälsan.

• Jag lovar att äta mer choklad. Choklad är också bra för hälsan.

• Jag lovar att bjuda min partner på champagne och jordgubbar i bastun.

• Jag lovar att annars också dricka mer champagne.

• Jag lovar att skratta mer tillsammans med familjen (att kolla på roliga kattvideor tillsammans på fredag kväll funkar bra om ni inte annars hittar källan till gemensamma skrattstunder).

Det kan också vara att träffa en god vän du inte sett på länge, läsa den där intressanta boken som väntar i bokhyllan eller äntligen åka iväg på drömresan.

Jag har gjort ett nyårslöfte en enda gång i mitt liv.

Dyrt och heligt lovade jag att övervinna min stora svaghet och sluta äta choklad (detta var innan jag visste att choklad är nyttigt). Sagt och gjort, på nyårsdagen fullföljde jag mitt beslut. Inte så mycket som den minsta lilla chokladgnutta kom i närheten av min mun. Glad och nöjd över att ha lyckats med min föresats så började jag äta choklad igen följande dag…

I år kommer min löftesresa att se annorlunda ut.

Och det gör mig lycklig! Av två orsaker – för det första på grund av den kittlande förväntan jag har inför alla glada händelser som komma skall och för det andra på grund av att denna gång vet jag i förväg att jag kommer att lyckas!

En grej som jag förresten tänker göra är att skriva upp bra händelser som händer mig under året, stora som små, på små lappar och lägga dem i en stor burk. Vid slutet av året tar jag fram den (eller oftare om det behövs) och läser alla fina saker som hänt under året och blir alldeles varm och glad inombords!

Tomtar på loftet - ett julkåseri

”Jag är ingen julmänniska”, har min standardkommentar varit typ de senaste 20 åren när julen kommit på tal. ”Skulle alltid helst resa bort över julen”, brukar jag fortsätta.

Varför säger jag så per automatik?

Vad innebär det egentligen att vara en julmänniska?

Ja, det är en person som i god tid bestämmer om julen denna gång ska gå i rött, guld eller naturmaterial, utarbetar en julpyntsplan, drar fram fem lådor med juldekorationer och kompletterar med årets jultrender från jul.fi.

(Låt mig tänka… Jag julpyntade lagom till första advent och måste erkänna att jag spenderat en olovligt stor summa pengar på nya juldekorationer…)

Det är också en person som lyssnar på glättig julmusik, dricker översöt glögg och julmust samt doftar pepparkakor minst fyra veckor före julafton.

(Jag har redan dragit i mig julmust motsvarande volymen på en amerikansk V8 motor på 5,7 liter, glöggpannan har puttrat hela december, pepparkakshuset sprider väldoft i köket och familjen håller på att gå upp i limningen av att varje kväll lyssna om och om igen på “Last Christmas”, “Feliz Navidad” och “Rockin’ Around the Christmas Tree”…)

Vidare är det är ju givetvis en person som gör julklappslistorna innan midsommar och fyndar julkapparna på sommarrean.

(Jag älskar att ge presenter, har noggrannt dokumenterat vad jag gett till nära och kära genom åren och införskaffade majoriteten av julklapparna före oktober…)

Hmmm, nu har jag nog tomtar på loftet.

Det är helt klart nåt som inte stämmer i resonemanget ovan. Antingen haltar min definition på julmänniska betydligt eller så ÄR jag en en riktig julgumma. Det skulle ju i så fall vara överraskande.

Efter att noggrannt ha begrundat saken så påstår jag fortfarande att jag INTE är en julmänniska. En närmare analys ger vid handen att det är två saker med den stora högtiden som får mig att slå bakut:

1. Alla måsten

På julbordet bara MÅSTE det finnas gravad lax, kallrökt lax, skomakarsill, kokta ärter, skinka, kalkon, gräddsås, potatis-, kålrots- och morotslåda. Varför kan man inte bara äta tacos istället ifall man känner för det?! Sen MÅSTE man flänga runt till alla släktingar och äta julbord och sitta på kafferep i dagarna tre. Varför kunde man inte ses i slalombacken istället (Ifall det funnits snö vill säga. Gymmet går dock lika bra)?!

2. All dötid

Julen är smockfull med dötid. Vi väntar på att släkten ska anlända, eller på att själv anlända hos släkten, på att glöggen ska bli varm, på att skinkan ska bli färdig, på att julgubben ska knacka på dörren… I normala fall är jag en mästare på att använda dötid produktivt, men det går ju bara inte på julen! Jag önkar att jag i tidernas morgon hade lyssnat på min handarbetslärare och lärt mig att använda stickor och garn... då kunde jag ta med min stickning överallt. Däremot älskar jag att sy och det vore ju ganska roligt att se allas miner om jag kånkade omkring på symaskinen hela julhelgen!

Nu tänker du kanske att det är ju det som är grejen med julen.

Att man ska njuta av all den läckra julmaten en gång om året. Att man ska ha tid att för en gångs skull ta det lugnt, umgås, vila ut och vara andlig.

Nåmenvisst, men jag tar en powernap på 20 minuter och sen har jag vilat ut. Andlig är jag mest hela tiden ;). Och att ta det lungt är inte riktigt min melodi, livet är för kort för det. Vad julmaten befattar, så visst tycker jag om den, men varför ska det vara sånt överflöd att laxen, skinkan och lådorna står en upp i halsen redan på juldagen?

Tror du att jag skulle våga föreslå för nära och kära att vi nästa jul ska käka tacos eller pizza på julafton? Och att vi ska träffas i slalombacken på juldagen? Samt att jag på julannandagen kommer släpandes på symaskinen och en tygrulle och säger “tänkte bara passa på att sy lite medan vi väntar på glöggen”?

GOD JUL KÄRA LÄSARE!

To flow or not to flow - det är frågan

I mitt förra blogginlägg önskade jag mer flyt åt folket. Sedan dess har jag kommit på andra tankar...

Jag fick nämligen en mycket klok kommentar på inlägget:

”Fick mej att tänka på att då människan drabbas av sorg, sjukdom,arbetslöshet, depression etc , så sjunker vi ordagrant i ett mörkt, tröstlöst hål. All sorg, allt mörker skall få ta sin tid ... tid då vi bearbetar det som skett. Det kan ta lång tid, det kan gå relativt fort. Ibland kan vi behöva hjälp på vägen av en närstående, vänner, terapeuter ...”

Precis så är det ju, att ingen glider genom livet på en räkmacka, för säg den som inte drabbas av motgångar nu och då. Kommentaren fortsatte ännu klokare:

“MEN oftast är det vi själva som väljer vill vi bli kvar i det mörka hålet ELLER vill vi försöka se mot ljuset och gå mot det!”

Livet är en berg- och dalbana.  

Jag är en riktig turgumma. Jag har hittat mannen i mitt liv, berikats med två härliga ungar och rott hem ett bra jobb. Man kan lungt konstatera att jag har haft mycket flow. Men när jag synar saker och ting närmare i sömmarna så märker jag ett mönster; tider med flyt har ofta föregåtts av tider med oflyt.

Jag höll fortfarande på att slicka mina sår efter ett misslyckat förhållande när jag blev övertalad att följa med på en fest och träffade min tvillingsjäl till karl. Utan att ha gått igenom en hopplös relation och en jobbig separation skulle jag inte ha varit mottaglig för min blivande mans uppvaktning.

Det dyker upp många liknande exempel när jag tänker tillbaka. Bland annat har jag flera gånger varit en hårsmån från att gå in i väggen, men har alltid varit stark nog att slå på bromsarna i sista stund, och gjort förändringar i mitt arbetsliv som lett mig vidare, framåt, till något bättre. För det är nämligen så att:

Oflyt är det som får oss att utvecklas och gå framåt!

Steven Spielberg misslyckades tre gånger med att bli antagen till University of Southern California School of Theater, Film and Television, men beslöt sig ändå för en karriär inom filmbranschen och blev en av de mest framgångrika filmregissörer någonsin.

Manuset till Stephen Kings debutbok “Carrie” fick avslag 30 gånger innan ett förlag gick med på att ge ut den, varefter den såldes i 4 miljoner exemplar.

Michael Jordan petades från basketlaget i high school, men fortsatte att spela det spel han älskar, fick en makalös basketkarriär och lär ha sagt: "I have missed more than 9,000 shots in my career. I have lost almost 300 games. On 26 occasions I have been entrusted to take the game winning shot, and I missed. I have failed over and over and over again in my life. And that is why I succeed."

Huvudet på spiken, Michael Jordan!

Då vi drabbas av oflyt eller motgångar så måste sorgearbetet få ta tid. Men så småningom kommer en dag då vi bör lämna det tungsinta tillståndet – mognare, mer erfarna och med en annan inställning till livet. Förhoppningsvis fast beslutna att vända motgången till framgång. Det är dags att igen välja flow.

Så egentligen har jag inte alls kommit på andra tankar. Jag anser forfarande att flyt är ett tillstånd som vi själva skapar. Bakslag och besvikelser innebär en chans för oss att utvecklas som människor och egentligen borde vi ta emot dem med öppen famn och öppet sinne. Med en positiv inställning till det som sker så kan du slå dig i backen på att efter oflyt kommer flyt!

Receptet på mer "flow" i livet

Jag är säker på att du har haft flyt någongång i livet. Allt har bara ordnat sig utan större ansträngning och du har landat idealjobbet, hittat drömbostaden eller charmat Snyggingen. Eller kanske till och med allt på en gång!

Men det behöver absolut inte vara fråga om så stora saker. Flow kan uppstå även i vardagen. Plötsligt på kundmötet är ditt munläder välsmort som aldrig förr och du vet precis hur du ska lägga upp säljsnacket för att linda kunden runt lillfingret. Eller så trollar du fram en lukullisk samling lyxrätter för middagsgästerna, som inte kan tro att du förvandlats till en Top Chef, utan undrar om du beställt denna fantastiska måltid från Michelin-restaurangen i stan.

Du vet vad jag menar.

Någonstans på vägen försvann mitt flyt, i en djungel av krav och måsten.

De bara smög sig på, tillsammans med de ävenså objudna gästerna Prestera och Leverera, utan att be om lov. Livet blev jämntjockt och meningslöst. Mitt öde var att drabbas av oflyt...

Låt oss här definiera ordet ”flyt” lite mer exakt. Jag påstår att det är ett “state of mind”, alltså ett tillstånd, håller du med? Ett tillstånd då allting går vägen, och saker och ting bara händer nästan av sig själv.

På mentaltränarutbildningen har vi övat att pendla mellan olika tillstånd - förväntansfull, glad, förvånad, besviken, sorgsen, nöjd, lycklig... Det är faktiskt ingen konst alls att växla från glad till ledsen, eller tvärtom, på ett ögonblick!

Tänk dig följande:

Du är ute på en åktur med din nyinköpta, läckra cabriolet en varm sommardag. Livet leker, musiken strömmar och du skrålar med i ett fullständigt lyckorus. Plötsligt avbryts din sång av att en fartdåre dyker upp i en korsning och smäller in i sidan på din cabriolet. Du går från rädd via lättad till flyförbannad på bråkdelen av en sekund. Fortfarande rosenrasande kliver du ut ur bilen för att ge fartdåren en utskällning utan like. Men innan du hinner säga ett knyst så sträcker han fram handen med en enorm sedelbunt i, säger att det är fint att du är oskadd och att här har du 200.000 euro, gå och köp dig en ny bil. Återigen växlar dina känslor på bråkdelen av en sekund från rasande via förvånad till glad.

Ett annat skenarie: du och din partner grälar om vem som ska gå ut med soporna. Det pågår en häftig ordväxling och du känner hur din irritation håller på att nå oanade höjder. Plötsligt ringer det på dörren – svärmor skulle ju komma på besök idag! Det är ingen som helst konst för dig att på ett ögonblick svälja irritationen, ta på dig ett inbjudande leende, öppna dörren och glatt hojta “välkommen svärmor”.

Du VALDE att vara glad istället för irriterad.

Här kommer det fantastiska: du väljer själv vilket tillstånd du befinner dig i varje sekund!

Det kan du alltid göra. Du kan inte välja hur din partner borde vara vid soputbärningsdags, men du kan välja hur du reagerar på situationen. Du kan inte välja hur vädret är på semestern, men du kan välja hur du förhåller dig till saken. Osv.

Tillbaka till dethär med flow. Eftersom vi tidigare definierade att flyt är ett tillstånd, så innebär det att:

Vi kan VÄLJA att ha flyt här i livet!

För mig är det jätteviktigt att ha flyt, att saker och ting sker med lätthet, utan större ansträngning. I min förra bloggartikel skrev jag att min flow är tillbaka. Nu inser jag att mitt oflyt inte var ett resultat av omständigheterna, utan av min inställning.

Från och med nu tänker jag välja att ha flyt här i livet, hänger du på?

May the force be with you!

Det har hänt någonting mycket märkligt i mitt liv. Jag har läst Sanna Ehdins bok “Finn din inre styrka”. Vilket ju var märkligt i sig, att jag hade tålamod att läsa en hel bok. Men det var inte det jag syftade på.

I boken skrev Sanna om en vana hon har. Om det är någonting hon önskar sig, så brukar hon skicka ut en anhållan till kosmos om att få det. ”Det har hjälp mig att få större lägenheter...”, skrev hon till exempel.

Det var här det märkliga började.

Skeptiker som jag är så tänkte jag att det där är nog bara humbug. Men det var ändå en mycket kittlande tanke. Den släppte mig inte, eftersom det finns en sak som jag en tid har längtat efter väldigt mycket. Till slut gav jag efter för den pockande känslan att jag borde testa.

Så en kväll satte jag mig och önskade intensivt. Jag önskade och önskade med hela min kropp och hela min själ. Hjärtat var med på noterna också.

Det kändes som att universum lyssnade.

Tre dagar senare ringde telefonen en kväll.

I andra ändan var en mycket god vän till mig. Hon var eld och lågor och berättade att hon lärt känna en person, som hon ville introducera för mig. Ett möte sattes upp i snabb takt. Efter träffen var även jag eld och lågor.

Sedan dess har det hänt en massa förunderliga saker. Allt har bara flytit på. Och idag kom jag på det; mitt flyt är tillbaka! Välkommen flow, jag har saknat dig!

Så vad var det jag önskade och vem var det jag träffade? Låt detta förbli förhöjt i dunkel än så länge. Men det som hände kallas för ”attraktionslagen”, har jag lärt mig efteråt. Mycket kort förklarat så innebär det att det som du sänder ut kommer tillbaka till dig. Lite sådär som "The Force" i Starwars.

Nu tycker jag att det skulle vara oerhört intressant att få veta om det funkar även för andra!

Vill du vara med i mitt experiment? Gör då så här:

Fundera först ut vad det är du vill ha mest av allt just nu. Sätt dig någonstans där du har lugn och ro. Föreställ dig i ditt sinne hur det är när du har uppnått det du vill ha. Hur känns det, vad gör du, dofter, färger, omgivning... Gå in i situationen helt och hållet. Skicka iväg detta tillstånd, denna känsla, denna önskan till universum.

Sen är det bara att vänta. Skriv gärna en kommentar här på bloggen om det funkade och vad som hände!

Adjö gamla tankar - välkommen tankevärld 2.0!

För ett tag sedan hade vi middagsgäster en lördagkväll. Då lät det så här:

“Den här risotton smakar verkligen utsökt!”
”Konstigt, för det var bara nåt jag rörde ihop och den är verkligen inte lagad enligt alla konstens regler.”

”Vilken härligt väder det var idag.”
”Ja men resten av hösten väntas bli kall och regnig.”

”En så snygg klänning du har, var har du köpt den?”
“Äsch, den här gamla trasan, den köpte jag typ för hundra år sedan.”

Efter det hajade jag till och märkte att nu höll jag på med det där igen. Det där negativa. Det där onödiga. De där tankarna som jag vill bli av med.

Studier har visat att 70-90% av våra tankar är negativa!

Det har att göra med vår överlevnadsmekanism – hjärnan reagerar starkare på negativa reflektioner som signalerar en eventuell fara. Du har kanske hört sägas att det behövs tio positiva tankar (eller tre, eller fem) för att balansera upp en negativ tanke. Så mycket påverkas vi av negativiteten, som hjärnan tolkar som mer kraftfull. Och har man väl börjat med nedstämda funderingar så är det lätt hänt att de bara fortsätter och man kommer in i en negativ tankespiral.

Även om det inte är så allvarligt ställt med min tankevärld så märker jag ändå att mycket glider genom min hjärna som jag egentligen inte vill att ska göra det. Men det fina är att det går att göra någonting åt saken! Efter att ett tag ha övat mig på att ändra mitt tänkande har jag upptäckt vilken otrolig kraft det finns i våra sinnen!

”Man kan inte lära gamla hundar sitta.” ”Det är svårt att bryta gamla vanor.”

Dessa vanliga påståenden är till stor del sanna, faktiskt. I min föregående bloggartikel skrev jag att sisådär 95% av våra tankar är gamla, alltså sådana som vi upprepar från dag till dag. Det beror på att när vi tänker så bildas det mönster i hjärnan, och hjärnan vill stanna kvar i de invanda spåren istället för att sätta ner energi på att skapa nya.

Döm om min hjärnas förvåning när jag nu inte längre har gått med på att följa de vanliga tankemallarna! Den har inte alls velat inse att här gills det inte att gå på per automatik längre.

Men vilken häftig känsla det är när jag har lyckats börja styra mina tankar!

Så hur gör man då? Det finns många sätt att ta kontrollen över och förändra sin tankevärld, men detta fungerar för mig:

1. Hejda tankarna

Här är ett bra exempel: periodvis känns det tungt på jobbet och då märker jag att jag håller på och upprepar för mig själv “I hate my job, I hate my job, I hate my job…”. Jag har nu börjat lägga märke till när hjärnan går igång så här per automatik och producerar reflektioner som jag tycker är onödiga eller negativa. Då uppmärksammar jag dem och bestämmer mig helt enkelt för att tvinga bort dem. Det är jag själv som bestämmer vilka funderingar jag låter passera genom hjärnan!

2. Vänd tankarna

Vår hjärna kan bara tänka en tanke i gången. Det innebär att vi kan konkurrera ut en negativ tanke med en positiv! Om du inte gillar ditt jobb, tänk ”jag vill ha ett roligt jobb”. Detta uppfattar sinnet som att du redan har ett roligt arbete och börjar leta bevis. Då kommer du på bra saker, som att du ju faktiskt har trevliga arbetskamrater, flexibel arbetstid och ett nystartat projekt som verkar lovande.

3. Förstärk tankarna

Ditt tankemönster är inprogrammerat och kan alltså programmeras om. Men detta görs inte i en handvändning, utan som i all ny inlärning krävs det upprepning och tålamod. Tänk på att det som du riktar din uppmärksamhet på, det växer sig starkare. Så fokusera på det som är bra, till exempel de delar av ditt arbete som känns roliga, och träna på att göra det bästa av situationen.

Det går alldeles utmärkt att lära en gammal hund att sitta eller att bryta gamla vanor! Din tankevärld är faktiskt endast en illusion som när som helst ersättas med en annan illusion. Och du väljer själv vilken.

Har du mögliga tankar?

Jag deltog för en tid sedan på Mia Törnbloms sprittande föreläsning. Hon påstod att ungefär 95% av våra tankar är gamla, alltså samma som tidigare. Jag tvivlade starkt på att bara 5% av det jag tänkt idag har aldrig farit genom min hjärna förut.

”Detta måste ju bara testas”, tyckte jag. (En ny tanke, hurra!) Så jag började ge akt på mina funderingar.

Jag sitter i bilen ungefär 1,5 timme varje vardag och den tiden erbjöd mig en utmärkt möjlighet att iaktta vad som egentligen försiggår i mitt huvud.

Tamejtusan, hade hon inte rätt, den där Mia!

Så förbluffad jag blev när jag upptäckte att identiska reflektioner passerar genom min hjärna varje dag, om och om igen.

”Folk kör som idioter.”
”Jag vill ha ny bil. Undrar om jag någonsin kommer att ha råd med en Ferrari?”
”Snart kommer jag till det där eländiga vägbygget och då blir det trafikstopp.”

Upptäckten gjorde mig lite förskräckt men framförallt väldigt förbryllad. Jag var tvungen att ta reda på mer. Efter lite forskande förstod jag hur saken ligger till.

Våra hjärnor är lata.

Det funkar så här; när vi tänker bildas det tankespår i hjärnan. Det är mycket lättare för hjärnan att gå på som tåget i de gamla spåren än att dra upp nya. Följaktligen är det så som sker då hjärnan väljer att göra det enkelt för sig och spara energi.

Och vad är det för fel med att tänka samma saker om och om igen då? Ingenting, faktiskt. Jag delade med mig av min nyvunna kunskap till min man – att han som alla andra går omkring med samma utslitna funderingar dag ut och dag in. Han sken upp och sa “Mmmm, sköna tankar” och försvann in i ett skimrande töcken.

Så visst kan du gå på i ullstrumporna om du har sköna, vackra tankar som du trivs bra med!

Men när jag iakttog mitt sinne, så märkte jag att mycket av det jag bryr min hjärna med är negativt eller onödigt. Ta till exempel “Snart blir det trafikstopp” – en så onödig tanke! Den behöver man väl verkligen inte upprepa för sig själv varje morgon?! Blir det bilkö så blir det!

Vad om jag kunde ersätta alla upprepsfunderingar med nya tankar?! Då skulle det bildas nya spår och nya kopplingar i hjärnan hela tiden. Vad skulle det leda till?

Du blir vad du tänker.

Detta talesätt har du kanske hört förut (Buddha lär ha sagt det). Men det ligger faktiskt mycket sanning i uttrycket, för  det som hjärnan lägger ner mycket tid och energi på så formas till betydelsefulla uppfattningar och blir med tiden sanningar för oss. Negativt grubblande ökar risken för att misslyckas, medan en glad inställning gör det mer sannolikt att allt går bra.

Vill du som jag bryta de gamla, mögliga tankemönstren? Häng då med till nästa blogginlägg, så berättar jag hur man gör.

Hemligheten bakom att bli lycklig

Jag har spenderat MYCKET tid och tankeverksamhet på att grubbla över vad det innebär att vara lycklig.

Det hela började med att jag en dag ställde mig frågan “När har jag senast varit riktigt lycklig?”. Jag var tvungen att fundera länge och väl för att hitta svaret. Gissa om jag blev bestört när jag kom fram till att det var för sisådär 1,5 år sedan. ETTOCHETTHALVT ÅR SEDAN!!

Efter detta oväntade konstaterande började en febril jakt på lycka.

Periodvis klarade jag av att känna mig mer euforisk, bara för att snart trilla tillbaka i den jämna, tråkiga lunken med mest tomhet inom mig. Vändningen kom när jag en vacker dag plötsligt förstod en väsentlig sak…

För några dagar sedan påmindes jag om den lyckosökarprocess jag gått igenom, när jag läste Anne Hietanens lysande kolumn “Är du lycklig?”. Jag kände igen mig nästan i vartenda ord! Jag kunde inte låta bli att bidra till diskussionen. Min kommentar till Anne innehöll mitt allra bästa tips för att bli lycklig och därför vill jag gärna dela kommentaren även här på min blogg (aningen modifierad):

“VET du vad som gör dig lycklig?

Jag höll också på sådär som du utan att finna lyckan. Men sen kom jag på att jag måste ju först klargöra för mig själv vad jag menar med att vara lycklig!

Jag påstår nämligen att det är omöjligt att bli lycklig om du först inte definierat ordet/känslan "lycklig". Lycka betyder olika för olika personer. Så vad innebär det för DIG?

Här kommer ett tips:

Ta fram papper och penna, skriv högst uppe "Jag känner mig lycklig när..." och så fortsätter du meningen och skriver ner så många punkter du kommer på. Det kan vara bra att låta pappret ligga framme en tid för du kommer antagligen att hitta på fler saker efterhand.

Tänk också på att det är skillnad på att vara glad och på att vara lycklig. T.ex. så blir jag glad när senaste numret av Hus&Hem dimper ner i brevlådan, men lycklig känner jag mig när jag tänder eld i kakelugnen, drar på mig mina skönaste sockor, tänder ett ljus, kryper upp i soffan och läser min nya tidning medan jag avnjuter en kopp rykande hett té.

Det har hjälpt mig massor när jag nuförtiden vet vad som gör mig lycklig - för nu vet jag ju vad jag ska sträva efter och hur jag ska ordna mitt liv för att få njuta av så många lycksaliga stunder som möjligt.”

Du hajar tugget, eller hur?

Summa summarum: Det är skitsvårt att bli nöjd och glad om man inte vet vad man behöver för att komma dit! Min lista blev förresten ganska lång och jag är säker på att den blir det för de flesta som lägger ner lite ansträngning på att tänka ut vad som förorsakar lycksalighet i livet.

Resultatet? Nuförtiden är det inte 1,5 år mellan mina lyckliga stunder längre, snarare 1,5 dag eller högst 1,5 vecka! (Vilken lycka :)

Sluta trösta varandra!

Jag måste erkänna ett personligt tillkortakommande. Jag är inte speciellt bra på att trösta ledsna medmänniskor. Av någon anledning känns det väldigt onaturligt för mig att börja klappa om någon som är upplöst i tårar.

Jag har aldrig heller gillat att själv bli tröstad. Det är ju bara för irriterande att folk alltid ska rusa fram för att krama om en när man är nedstämd! Om jag är deppig så vill jag gråta ut ifred!

Känner du igen dig? Jag tror nämligen inte att jag är ensam om fenomenet…

Fenomenet har fått sin förklaring.

På mentaltränarkursen lärde vi oss att man faktiskt inte ska trösta den som gråter.

“Den där utbildningen kan ju inte vara seriös”, tänker du nu kanske. Det är ju människans naturliga instinkt att hålla om och försöka muntra upp någon som är dyster.

Om du är en person som gärna vill lindra andras nedstämdhet så kanske du till och med blir djupt sårad om du får höra ett ilsket “Låt mig vara ifred!” när du sträcker ut en stödjande hand.

Men låt mig förklara hur saken ligger till.

Först bör vi definiera ordet trösta – i detta sammanhang avses handlingar som att krama, vidröra, sträcka fram en näsduk eller dylikt. När du gör det så avbryter du den tårfällande personens sorgearbete. Du signalerar att det inte är okej att vara ledsen.

Men det ÄR okej att vara ledsen!

Att vara så olycklig att man faller i tårar är ett lika betydelsefullt sinnestillstånd som andra, mer positiva känslor! Det är viktigt att låta ledsenheten få ta den tid den tar utan att avbryta den. Den som är bedrövad behöver få vara i sin sorg i lugn och ro och gråta ut. Om man är tvungen att bita ihop och torka tårarna så blir sorgen kvar i kroppen och då mår man inte bra.

Därför ska du genast sluta trösta folk som gråter!

Men kan man verkligen bara stå där och se på när en medmänniska snyftar och hulkar, utan att göra någonting för att få personen att känna sig bättre?

Försök att hålla dig lugn, du kommer nog om en stund att få tillfälle att hjälpa personen att känna sig bättre. Testa att först bara finnas där, avvakta och gå fram och trösta eller prata när gråten klingat av. Detta kräver förmodligen en stor viljeansträngning och lite övning. Tänk på att du gör en stor tjänst till din medmänniska, som får böla ut sin bedrövenhet och mår bättre efteråt!

PS. Försök inte heller få barn att sluta fälla tårar så fort som möjligt, utan erbjud dem en trygg famn att gråta ut i. Att skapa en känsla av acceptans, respekt och trygghet är A och O!

PPS. Ibland finns det tillfällen då vi behöver och söker tröst. Var tydlig med att visa det då.

PPPS. Om en gråtande person självmant kommer och slänger sig i din famn så behöver du alltså inte lägga benen på ryggen utan kan lungt krama tillbaka.