Jag måste erkänna ett personligt tillkortakommande. Jag är inte speciellt bra på att trösta ledsna medmänniskor. Av någon anledning känns det väldigt onaturligt för mig att börja klappa om någon som är upplöst i tårar.
Jag har aldrig heller gillat att själv bli tröstad. Det är ju bara för irriterande att folk alltid ska rusa fram för att krama om en när man är nedstämd! Om jag är deppig så vill jag gråta ut ifred!
Känner du igen dig? Jag tror nämligen inte att jag är ensam om fenomenet…
Fenomenet har fått sin förklaring.
På mentaltränarkursen lärde vi oss att man faktiskt inte ska trösta den som gråter.
“Den där utbildningen kan ju inte vara seriös”, tänker du nu kanske. Det är ju människans naturliga instinkt att hålla om och försöka muntra upp någon som är dyster.
Om du är en person som gärna vill lindra andras nedstämdhet så kanske du till och med blir djupt sårad om du får höra ett ilsket “Låt mig vara ifred!” när du sträcker ut en stödjande hand.
Men låt mig förklara hur saken ligger till.
Först bör vi definiera ordet trösta – i detta sammanhang avses handlingar som att krama, vidröra, sträcka fram en näsduk eller dylikt. När du gör det så avbryter du den tårfällande personens sorgearbete. Du signalerar att det inte är okej att vara ledsen.
Men det ÄR okej att vara ledsen!
Att vara så olycklig att man faller i tårar är ett lika betydelsefullt sinnestillstånd som andra, mer positiva känslor! Det är viktigt att låta ledsenheten få ta den tid den tar utan att avbryta den. Den som är bedrövad behöver få vara i sin sorg i lugn och ro och gråta ut. Om man är tvungen att bita ihop och torka tårarna så blir sorgen kvar i kroppen och då mår man inte bra.
Därför ska du genast sluta trösta folk som gråter!
Men kan man verkligen bara stå där och se på när en medmänniska snyftar och hulkar, utan att göra någonting för att få personen att känna sig bättre?
Försök att hålla dig lugn, du kommer nog om en stund att få tillfälle att hjälpa personen att känna sig bättre. Testa att först bara finnas där, avvakta och gå fram och trösta eller prata när gråten klingat av. Detta kräver förmodligen en stor viljeansträngning och lite övning. Tänk på att du gör en stor tjänst till din medmänniska, som får böla ut sin bedrövenhet och mår bättre efteråt!
PS. Försök inte heller få barn att sluta fälla tårar så fort som möjligt, utan erbjud dem en trygg famn att gråta ut i. Att skapa en känsla av acceptans, respekt och trygghet är A och O!
PPS. Ibland finns det tillfällen då vi behöver och söker tröst. Var tydlig med att visa det då.
PPPS. Om en gråtande person självmant kommer och slänger sig i din famn så behöver du alltså inte lägga benen på ryggen utan kan lungt krama tillbaka.