Jag känner att det är dags att jag offentliggör mitt beroende.
Jag missbrukar dopamin.
Dopamin är en substans som till sin kemiska struktur liknar amfetamin. Med en viktig skillnad; dopamin är ingen drog, utan ett naturligt ämne som tillverkas i våra hjärnor. Det kallas även för “lyckohormonet”.
Denna substans behövs i en rad viktiga funktioner, bland annat för styrning av motorik, vakenhet, glädje, entusiasm, uppmärksamhet och motivation. Det ingår i hjärnans belöningssystem och ger en kick på samma sätt som droger, säger de som forskat i saken.
Dopamin kan utsöndras av en rad olika orsaker. När vi uppfyller något av våra basbehov, som att äta eller ha sex, belönar hjärnan oss med lite dopamin. Ämnet uppkommer också när vi klarat av en utmaning på jobbet, fyndat på rea, ätit choklad, motionerat, uppnått en målsättning mm. Som en följd känner vi tillfredsställelse och lycka.
Mitt beroende började redan som liten flicka.
Min mamma hade stor tilltro till mina talanger, oavsett vad det gällde. Bland annat tyckte hon att jag minsann hade förutsättningar att bli en skicklig pianist och tog mig enträget till pianolektioner vecka ut och vecka in. Trots det utvecklades jag aldrig till någon pianovirtuos.
Däremot blev jag en hejare på att springa.
Pianoklinkandet gav inte upphov till några som helst kickar hos mig, men att rusa omkring på sportplanen var det roligaste som fanns! Fysisk ansträngning ledde till en härlig dopaminupplevelse. Fast det visste jag ju inte då, jag kände bara glädje när jag sprang så fort eller hoppade så långt jag kunde.
Här lades grunden till mitt dopaminmissbruk.
Några decennier senare strävar jag fortfarande efter dagliga dopaminkickar.
De uppstår kontinuerligt under dagen till exempel av att prestera bra på jobbet eller njuta av eftermiddagskaffet, men framförallt genom att svettas på gymmet varje vardagsmorgon. När folk hör det brukar de utbrista “Oj, det skulle jag också vilja göra, men det skulle jag aldrig klara av”. Bullshit, brukar jag tänka då. Det klarar vem som helst av, bara man är tillräckligt motiverad! Nej, alltså inte motiverad, utan dopamintörstande.
På mentaltränarutbildningen har vi diskuterat motivation ingående. För mig har ordet “motivation” en väldigt negativ klang. Motivation kommer oftast på tal när någonting falerar, när den inte vill infinna sig fast hur man än försöker, och man har svårt att ta itu med saker eller misslyckas med att nå sina mål.
Varför motionerar vi inte fast vi vet att det är nyttigt för kroppen? Varför äter vi inte mindre fast vi vet att vi skulle må bra av att gå ner i vikt?
Jag hävdar att det inte är för att vi skulle sakna motivation. Jag hävdar att det är för att vi får mer dopaminkickar av någonting annat!
Någons hjärna producerar mer lyckohormon av att bemästra ett nytt pianostycke än av att slå rekord på löpbanan. En annans hjärna njuter mer av en halv chokladplatta än av en tallrik morotssallad. Då GÅR det bara inte att ersätta pianospelandet med en löprunda, eller att ersätta godiset med grönsaker. Hjärnan fixar inte det, även om vi skulle vara hur motiverade som helst!
Hjärnan utsöndrar denna glädjesubstans oavsett om det vi gör är nyttigt eller onyttigt. För att vi ska klara av att ändra ett beteende så måste vi få lika mycket - eller mer - dopamin av det nya beteendet. Forskare har dessutom kunnat påvisa, att högre halter av dopamin i hjärnan sporrar oss även under själva utförandet av uppgiften, det utsöndras alltså inte enbart när vi slutfört nånting.
Jag tycker att ordet “motivation” borde slopas helt och hållet!
Det finns ju faktiskt ord som beskriver ett motiverat tillstånd och som klingar mycket mer positivt, såsom sporrad, taggad, peppad... Härmed kommer jag att flitigt börja odla mitt språk med dessa ord istället!
Hög på dopamin under en löprunda i Las Vegas
PS. Dethär med kroppens belöningssystem och dopamin är ett mycket omfattande tema som forskarna lär sig mer om hela tiden. Substansen har inte enbart positiva följder, utan är en bidragande orsak till att vi kan bli beroende av spel, narkotika eller annat. Den är alltså en bra tjänare men dålig herre. Skriver senare mer om hur du kan använda ett ökat dopaminflöde till din fördel.