Jag har gått omkring och smågnolat de senaste dagarna, fylld av en härlig känsla. Känslan av att kunna hjälpa en annan människa.
I mentaltränarutbildningen ingår praktisk coachingträning, det vill säga att vi i verkliga livet testar det vi lärt oss i klassrummet. Gäller alltså att hitta frivilliga, som är tillräckligt modiga – eller desperata – för att ställa upp som försökskaniner.
Den första modiga dök upp av en slump. Personen i fråga ville gärna ha hjälp med att minska sin jobbstress. Långa arbetsdagar, stort ansvar och aldrig sinande arbetsuppgifter hade tagit ut sin rätt och resulterat i borttappad livsglädje samt en stor tomhet.
Det lät som en bra utmaning för en blivande mentaltränare.
Så vi satte igång. Under det första coachingsamtalet lyckades jag luska reda på vad som någon gång i tiden gjort denna person lycklig. Minnen över glada stunder återvände ett efter ett, ögonen började tindra och lyste snart klara som två polstjärnor. Till slut blev det lätt som en plätt att sätta upp målsättningar för att försöka hitta tillbaka till ett gladare, mer meningsfullt och mindre stressigt liv.
Efteråt kände jag en stor lycka. Jag var totalt bekväm i coachingrollen och trivdes som fisken i vattnet.
De senaste dagarnas smågnolande beror också på tacksamhet. Tänk att kunna få en annan människa att lysa upp och bli inspirerad att ändra sitt liv till det bättre! Jag kan knappt bärga mig till nästa samtal med min första testklient, samt med andra modiga som önskar åstadkomma en förändring i sitt liv, stor eller liten!
Finns det tillräckligt med sol i DITT hjärta? Om inte, kontakta mig på epostadressen här invid - jag kan ännu ta emot två testklienter från huvudstadsregionen. Först till kvarn gäller.