Otaliga är de gånger som jag undrat hur det är möjligt att jag är så full av motpoler. En utpräglad perfektionist, som ändå kan hasa runt med skitigt hår och 20 år gamla joggingbyxor. En trångsynt fördömare, som ändå har livsmottot “Live and let live”. En underhållande mingelmästare, som ändå är en inåtvänd ensamvarg med stort behov av egentid.
Jag har till exempel aldrig kommit underfund med om jag är introvert eller extrovert. Det varierar stort från dag till dag, ja till och med under samma dag, och dessutom har jag ingen aning om det beror på sällskapet, situationen, hormonbalansen, blodsockernivån, vädret eller bara slumpen…
Men hör och häpna, mysteriet med min spretiga personlighet är egentligen inget mysterium! Det har faktiskt en helt logisk förklaring, fick jag veta i förra veckan på mentaltränarutbildningen.
Vår självbild består av många olika delpersonligheter.
Det pågår dessutom en ständig kamp mellan dem. Den inre äventyraren strider med den inre trygghetstörstaren, optimisten med pessimisten, spara med slösa… Den delpersonlighet som du låter vinna dessa små kamper, den växer sig starkare.
Tänk om jag vetat det lite tidigare! Då kunde jag ha matat min "go with the flow" -attityd under alla dessa år istället för den enerverande perfektionisten. Men, bättre sent än aldrig får man väl säga och nu har jag aktivt börja välja vilken delpersonlighet som ska få komma till tals.
Och vet du vad, det är roligt att diskutera med dem!
Om jag var galen förut – med min kluvna personlighet – så är jag nu heltokig. Det är inte klokt vilka vilda debatter som pågår i min skalle! Det är dialoger från morgon till kväll med den inre pådrivaren, domaren, kritikern, tyckasyndommigaren… Och speciellt mellan låtgåaren och perfektionisten, som har fått finna sig i att allt oftare bli nerslagen:
“Vilket elände att jag försov mig på morgonen och inte hann tvätta håret, alla kommer att stirra på mig för att jag har flottigt hår!”
“Än sen då, det var ju underbart att sova 20 minuter längre istället.”
“Katastrof – jag vidbrände förrätten och nu är hela middagen förstörd!”
“Strunt samma, tur att det finns tillräckligt av huvudrätten.”
“Så irriterande att gästerna anlände 15 minuter för tidigt, jag är ju ännu inte helt klar med allting.”
“Så bra att de kom redan nu, så hinner vi med ett extra glas champagne.”
Du kan säkert också komma på något personlighetsdrag som du vill ge på käften.
Börja då med att fundera ut vilken delpersonlighet som är motpolen och som du istället vill förstärka. Sätt sedan igång och argumentera med dem båda när de dyker upp. Det låter ju schizofrent, men om du lyckas och får dem att arbeta för dig, inte mot dig, så upplever du garanterat en vinnarkänsla.
För mig var det en grandios lättnad när jag förstod att jag kan resonera med mina delpersonligheter. Vilken lycksalig triumf det är varje gång jag lyckas slå ner äckelpottan perfektionisten och bara nonchalerar den översvämmande tvättkorgen, osymmetrin i skohyllan eller skatboet till hår!