Att lyssna till det 20 minuter långa avslappningsprogrammet varje dag i två veckors tid ter sig som en omöjlig hemuppgift.
”Om ni inte har möjlighet att ta 20 minuter tid för er själva varje dag så är det någonting allvarligt fel i era liv”, påstod Bengt, vår lärare.
“Hjälp, mitt liv är allvarligt fel”, tänker jag dystert när jag inser hur min dag ser ut.
Kommer hem från jobbet klockan fem, lagar en god och näringsrik middag, tömmer diskmaskinen och fyller den igen, förhör engelska ord och matar katten, fyller tvättmaskinen och medlar i ett syskonbråk, letar reda på en försvunnen telefon och häller i mig en kopp kaffe, plåstrar om ett finger och syr i en knapp, tömmer tvättmaskinen och pratar i telefon med svärmor...
Klockan nio är den yngre generationen i säng – om allt går som i Strömsö men så är ju sällan fallet – varvid det är dags att uppmärksamma parförhållandet. Vilket oftast bara resulterar i oundvikliga samtal om vem som ska hämta ungarna, handla mat, betala räkningar, när vi ska hälsa på morföräldrarna och vad vi ska göra i helgen...
Klockan tio snubblar jag i säng och somnar på en minut.
Hur i helsike ska jag få inklämt 20 minuter av egen tid och total avslappning i denna ständigt snurrande vardagsrumba??
Samtidigt som jag ställer mig frågan så slås jag av insikten att jag helt enkelt bara måste ta mig den tiden!!
Det är dags att trycka på pausknappen och stoppa den skenande dansen.
När jag tänker efter så är det nog inte så farligt om familjen äter smörgåsar till middag ibland, tvätthögen tillfälligt växer och jag ringer svärmor på helgen istället. Den tanken gör mig väldigt, väldigt glad. Ja rentav avslappnad.
