Jag har en skada i nacken som gör sig påmind nu som då. Den kom till för länge sedan i slalombackens svarta pist, där jag helt plötsligt fann mig vara uppe i högre farter än vad min skidteknik klarade av. Rätt som det var for jag som en skidförsedd missil genom luften, gjorde en renodlad mollbergare och landade på nacken.
Min man har också en skada på grund av min framfart. Han blev offer för mitt grymma ös när jag kom gasande i hundra knop med vattenskoter. Påkörningen skedde i misstag förstås men sedan dess så har han ständig värk i ena benet…
Ni som känner mig sedan länge vet att jag alltid har varit en stor vän av fart, spänning och action. Ju fortare det går, desto roligare är det! Men ibland har det alltså gått lite för fort.
Till all lycka har jag lugnat ner mig genom åren.
De ovan nämnda skadorna ledde väl till ett första nerlugnande – men typ inte till så mycket mer än saktare fart i slalombacken och på vattenskoter. Följande kliv mot ett stillsammare liv tog jag när barnen kom till världen och jag förstod att jag behövdes som oskadad mamma. Det slutliga uppvaknandet skedde för några år sedan.
Jag var nämligen också känd som det ultimata partydjuret. Den som kunde liva upp vilken tråkfest som helst, om jag bara var på det humöret – och oftast var jag. Efter att återigen en kväll (+natt) ha agerat festfixare no1 vaknade jag upp, och som en blixt från klar himmel fick jag ett anfall av klarsynthet – tänkte att nej nu får det vara nog! Jag vill inte längre vara den som svingar mig i takkronan och stepdansar på bardisken. Det var väl helt ok när man var 20 men om man som 40-åring fortfarande håller på med samma sak så är man ju bara patetisk.
Vilket brutalt uppvaknande till verkligheten!
Efter det följde en total tomhet. Samt en innerlig självrannsakan. Tidigare tänkte jag att en fartfylld livsstil á la sex, drugs and rock’n’roll var en del av min personlighet. Idag tänker jag annorlunda. När jag lärde känna dopaminet så insåg jag hur allting ligger till!
Jag har nog lidit av dopaminbrist!
Dopaminet ingår i hjärnans belöningssytem och aktiveras när vi uppfyller ett behov, uppnår en målsättning eller gör nåt lustfyllt. Dopaminet är som ett tvåeggat svärd. Å ena sidan är det livsviktigt för att vi ska må bra. Å andra sidan kan det “kidnappa” hjärnan så att vi blir beroende och gör vad som helst för att få rikliga, regelbundna dopamininjektioner.
Nyckeln till mentalt välmående för mig var att dels höja dopaminnivån i hjärnan på naturlig väg och dels uppnå en större jämnfördelning av dopaminkickarna. Resultatet är ett mer harmoniskt jag. Läs min blogg imorgon så får du veta hur man gör!
Mitt forna jag i full fart med att liva upp en fest för ett antal år sedan...