Sommarsemestern hägrar bakom hörnet. De viktiga dagarna då vi ska varva ner. Som ett glittrande pärlhalsband av kommande drömförverkliganden ligger dagarna och väntar på att vi ska fånga dem.
Många av oss försöker dock fortfarande lista ut hur dessa få, värdefulla dagar bör utnyttjas på bästa sätt för att uppnå en avkoppling som håller i sig resten av året.
Låt mig komma med ett förslag: åk till kusten!
Havet har nämligen en sällan skådad antistresseffekt.
Jag var 24 när jag lärde känna Havet. Jag minns dagen som igår. Frusen, uttråkad och irriterad satt jag där i segelbåten och guppade. Tanken ” Varför segla när det finns motorbåt?” avlöstes av “Jag kommer aldrig att gilla segling!” i en ständig loop.
Ett år senare var jag delägare i en segelbåt.
Havet hade erövrat mitt hjärta och min livslånga vänskap.
Innan den där första seglatsen hade min kontakt med Havet utgjorts endast av sporadiska, flyktiga möten. Uppvuxen bland skog, insjöar och åkrar tedde sig det vidsträckta vattnet skrämmande till en början. Men Havet gav inte upp så lätt. Det lockade med en doft av stora äventyr. Långsamt sänkte jag min gard och gav det en chans. Och föll pladask! (eller plask :)
Vi har upplevt många äventyr tillsammans, jag och Havet.
Det har tagit mig till underbart vackra skärgårdsställen, platser som jag annars aldrig skulle ha vetat att fanns – vindpinade kobbar, solheta klippor och gästvänliga sommarsamhällen. Det har gungat mig till sömns och uppfriskat mig till nya gryningar.
Ibland har vi också varit osams. Masthöga vågor som våldsamt har träffat båtsidan, vattenkaskader som piskat över däck eller en tät havsdimma som plötsligt rullat in har fått mig att ifrågasätta vänskapen. Men såsom äkta vänner bör så har jag haft överseende med detta burdusa beteende och raskt förlåtit händelserna.
Det fanns en tid då varje sommarweekend och -semester tillbringades till sjöss. Nära och kära började undra över min förvandling från landkrabba till stormskärsmaja och frågade vad som är grejen med att segla. “Havet”, hörde jag mig svara. “Havet har en lugnande effekt på mig”.
Att vistas på, vid och i böljan den blå hade visat sig vara rena rama dundermedicinen för min rastlösa själ! Så fort min blick vandrade ut över vattenytan kände jag pulsen avta. Arbetslivshetsen klingade av och min stressade hjärna fick välbehövlig återhämtning. Effekter som faktiskt blivit vetenskapligt bevisade.
Studier visar att närhet till öppet vatten inverkar positivt på vårt psykiska välbefinnande.
Folk som lever vid oceanen mår bevisligen mentalt bättre. Varför det är så kan vi bara gissa oss till.
Havet påverkar alla våra sinnen. Det doftar på ett visst sätt (frihet och äventyr om du frågar mig). Det har ett kluckande, rogivande läte. Dess blåa färg förmedlar stillhet och dess oändlighet inbjuder till att fantisera vad som finns långt bortom horisonten. Hoppar du i så är du omgiven av livets ursprung - livet uppstod i Havet - och sammanbunden med hela världen.
Idag är segelbåten såld sedan länge. Men tur nog så har jag tillgång till en stuga vid det yttre havsbandet. Där sitter jag i timtal med en kaffekopp i handen, blickar ut över det glittrande vattnet och känner lugnet sprida sig. Ett lugn som jag hoppas att även du har möjlighet att uppleva i sommar!
Glad och avstressad efter ett morgondopp i böljan den blå